Furiosa: A Mad Max Saga

Det har gått 9 år sedan "Mad Max: Fury Road" kom ut och bara tog mig med häpnad. För mig är det standard för vad actionfilmer kan och bör vara i modern tid. Det var min favoritfilm det året den kom och älskar den än idag, även ifall det var ett litet tag sedan jag såg den.
Nu kommer "Furiosa: A Mad Max Saga" som är en prequel om en ung Furiosa och hur hon hamnade där hon hamnade i "Fury Road". Jag har i vanliga fall inget större intresse för prequel filmer, då vi redan vet hur allting kommer sluta. Men ibland lyckas man bara i år med "The First Omen" till exempel. Här tycker jag också man lyckas väldigt bra.

George Miller fortsätter imponera med den värld han skapat i dessa filmer. Galna människor i bakgrunden, dialoger som inte riktigt är 100% grammatiskt korrekta för i denna post-apokalyps värld finns inte lärdomen att tala korrekt. Men framförallt det visuella som han alltid under hela sin karriär haft ett öga för. Även så med hans förra film "Three Thousand Years of Longing", som inte var så bra men visuellt fantastisk.

Det är där "Furiosa" skiner som bäst. Att den är nonstop underhållande, håller tempot uppe, action på topp och ett visuellt spektakel som man sent kommer glömma. Även om vissa actionscener påminner lite om det vi såg i första filmen, så är det fortfarande underhållande att se på och bevittna. Samtidigt vill man nog också se till att man känner till denna värld att vi befinner oss på samma ställe som vi gjorde i "Fury Road".

Anya Taylor-Joy är riktigt bra som en ung Furiosa. Hon säger väldigt få repliker och hennes ansiktsuttryck får göra majoriteten av skådespelet och hon gör det med bravur. Hon dyker dock inte upp förrän nästan en timme in i filmen. Det kändes som, då en del av fokuset i början var på henne som barn. Vilket jag inte hade något problem med, för du bygger upp Dementus (Chris Hemsworth) karaktären, samt hur Immortan Joe (Lachy Hulme) kommer in i allting.
Även barnet spelat av Alyla Browne är övertygande och jag kan se att det är samma karaktär som barn respektive ung vuxen.

Chris Hemsworth som skurken Dementus (vilket underbart namn) bara njuter av varje sekund han är framför kameran. Väldigt kul att se honom spela den här typen av roll, då vi alltid annars ser honom som Thor eller någon generisk actionhjälte i en påkostad film. Det enda andra exemplet jag kan komma på där han spelat något liknande är i "Bad Times at the El Royale".
Men här får han verkligen spela klassisk skurk, som nästan på gränsfall är en clown. Det gick aldrig över till det, men stod där och svaja mellan det. Han var aldrig någon skurk jag var rädd för, eller kände större hot av. Man ställer sig snarare frågan hur en sådan pajas lyckas bli ledare över så många människor. Men det funkar precis att man accepterar det och jag hade väldigt kul att se Hemsworth i rollen och se honom spela Dementus som han gjorde.

Om det är en kritik jag har mot filmen, så är det en jag ändå tycker är relevant och drar ner filmen en del. Det är att det inte är lika mycket praktiska effekter som i förra filmen.
Detta var ett orosmoment när första trailern dök upp, som många hade. Att det helt plötsligt såg mer "plastigt" ut och mer VFX och bakgrunden såg mer ut som de spelat in i en studio.
Även ifall det fortfarande är mycket praktiska effekter och platser där de spelat in på riktigt. Så är där också mer scener i denna än i förra, där man märker det är VFX eller datagjort i bakgrunden som man använt mer av än i förra.
Med tanke på att budgeten också är högre i denna än i förra, så bör det säga en del att denna inte ser lika bra ut att lösningen inte är aldrig dataeffekter eller att man använder sig av det som en lösning för att vara lite "lat".
Med det sagt är det fortfarande snyggt att titta på och vissa idéer här, är ungefär på samma nivå som gitarrspelaren i första filmen. Bland annat att Dementus styr två motorcyklar med rep som om de vore två hästar.

Vissa klipp val var jag också lite fundersam över, eller motiv om varför vissa karaktärer gjorde som de gjorde. Det tog mig inte ur filmen eller förstörde den lika mycket som ovanstående. Men jag kände inte att det var något problem i förra heller.

"Furiosa: A Mad Max Saga" ska helt klart bevittnas på stor duk (IMAX) och bara njutas av det visuella spektakel man bevittnar. Att George Miller som 79 år gammal gör en sådan här film är helt fantastiskt och underbart. Den energi som filmen har nonstop och som pågår i 150 minuter utan att man känner av speltiden visar den talang han är.
Självklart inte lika bra som "Fury Road", men det är också en hög nivå att klättra sig till.