Synopsis
När Sicario-medlemmen Josue blir avrättad för förräderi lämnar han sin 4-årige son Sujo ensam kvar. Pojken, vars mor dog vid födseln, tas om hand av sin kärva moster, som bor isolerat utanför byn. Hon lyckas hålla honom vid liv, utanför kartellernas affärer, tills han som tonåring dras in i nätet av det brödrapar som varit hans enda vänner under uppväxten. Under fyra kapitel med olika fokus närmar vi oss den stora frågan, som får sitt svar i Mexiko City, dit Sujo flyr: Kan man undkomma sitt predestinerade öde?
"Alldeles för långsamt tempo"
"Sujo" hade kunnat vara väldigt bra, om det inte vore för det extremt långsamma tempot och en tajtare klippning. På en speltid på 130 minuter med dess tempo blir det bara för segt att sitta igenom och gör att jag inte riktigt kan rekommendera filmen.
Det är fortfarande ett bra foto och skådespelet övertygande. Att dela in den i fyra olika kapitel är också smart, för att visa resan Sujo gör under filmens gång. Lite grann påminde den mig om "The Place Beyond the Pines", en kriminellt underskattad film från 2013.
Storyn är heller inte dum. Men återigen genom att ha detta sega tempot, ibland lite artsy kameraarbete för sitt eget bästa och den långa speltiden blir det att man kollar klockan ofta.