Synopsis
Nyutexaminerade Jaime Reyes återvänder hem med höga ambitioner inför framtiden, bara för att upptäcka att hemmet inte är riktigt som han lämnade det. Medan han söker efter sin plats i världen, ingriper ödet när Jaime oväntat hamnar i besittning av en urgammal artefakt av utomjordisk bioteknik: Skarabén. När Skarabén plötsligt väljer Jaime som sin symbiotiska värd, blir han utrustad med en otrolig rustning som har extraordinära och oförutsägbara krafter. Detta förändrar för alltid hans öde när han blir superhjälten Blue Beetle.
"Familjen säljer hela denna filmen och gör den sevärd"
"Blue Beetle" kommer i en tid då många tittare har tröttnat på superhjältefilmer, från ett bolag som är mitt uppe i en nystart och där man mer eller mindre bara kastar ut det sista från DC innan man börjar om på nytt. Vilket såklart inte motiverar tittare så särskilt mycket. Som tur är så lyckas denna filmen hålla en viss underhållning som en familj kan njuta av. Det hjälper också att filmen inte är helt ingrodd i ett delat universum, utan fokuserar på att vara sin egen stand-alone film. Något som visats vara en fördel på senare år.
Det som gör denna film är familjen och de kemin skådespelarna har med varandra. Jag köper rakt av att detta är en familj som bott och levt tillsammans hela deras liv. Det blev känslosamt på sina ställen och märkte av hur inblandad jag verkligen var. Här ska alla skådespelarna ha beröm. Vi har sett det tidigare i "Shazam!" filmerna, men här görs det bättre.
Som ett massivt "Cobra Kai"-fan är det jättekul att se Xolo Maridueña spela huvudrollen i en blockbusterfilm. Han är lika bra här som i serien och är en skådespelare vi kommer se mycket mer framöver (vare sig detta blir en hit eller inte). George Lopez gav mest skratt och kul att se honom igen i en film.
Superhjälte aspekten är okej som bäst. Det är som alla andra superhjältefilmer och följer mallen till punkt och prickar. Eftersom jag är investerad i karaktären, gör det att jag kan acceptera det generiska mer. Men det är föråldrat och det bjuds inte på något nytt alls.
Speciellt vid skurken, spelad av Susan Sarandon. Ett ont bolag som vill åt tekniken Blue Beetle har för att kunna skapa massförstörelsevapen. Det är så tråkigt som det kan bli. Där är en henchman vid namn Carapax, som i de sista fem minuterna blir betydligt mer intressant än huvudskurken. Men då är det alldeles för sent för att jag ska bry mig ens.
Där är en scen också i slutet som rent ut av såg ut som en klipp scen från ett spel. Så pass datagjort såg allting ut och det tog mig helt ur filmen. Det pågår också i tre minuter.
Jag hoppas att Xolo Maridueña får fortsätta spela denna roll och att vi får se mer av denna familj i framtida DC filmer. Även ifall jag fann underhållning i "The Flash", så i efterhand är det typ bara Michael Keaton jag kan berömma i den filmen. Men här står jag fast vid att man ändå har lagt ner tid att göra en bra dramaturgi kring karaktärerna. En generisk sådan ja, men när filmen väl är bra så är den bra. Den bara råkar vara paketerad i en föråldrad superhjältefilm som kom 10 år senare.
Om ni hittar den för matinépris på bio kan den rekommenderas, annars kan ni vänta på streaming.
