Synopsis
En ensamstående mamma och hennes 9-årige son flyttar in i ett stort hus i New Orleans. Snart upptäcker de att huset kommer med mer i bagaget än vad de hade tänkt sig. I desperation vänder de sig till en präst som i sin tur anlitar ett gäng andliga experter som ska hjälpa dem att jaga ut spökena som ockuperat huset.
"Fungerar som en introduktion till skräckgenren för barn"
Detta är den andra filmen Disney gör baserad på sin spökattraktion på Disneyland. För 20 år sedan gjordes en film med Eddie Murphy i huvudrollen, en film som när den kom ut blev sågad av både publik och kritiker. Jag vet inte vad responsen är nu efter så många år, men jag såg den faktiskt för första gången inför denna nya tolkning och fann den vara okej. Det var inte någon större katastrof, utan mer en produkt av sin tid. Vad jag däremot älskade var Rick Baker effekterna som användes till skeletten och zombies. Den klockade också in precis under 90 minuter så det är inte mycket att klaga när det kommer till spill av tid.
Denna nytolkning är också bara okej i mitt tycke, men varför i hela friden väljer man att släppa filmen mitt under sommaren och inte i oktober månad för halloween. Filmen till och med slutar med att det är halloween. Men med tanke på att filmen floppade i USA (inte förvånad) så kommer den säkert dyka upp på Disney+ nu i oktober.
Vad jag är kluven till med filmen som helhet är tonen den väljer att ha. Du har en ganska så tung och seriös bit med LaKeith Stanfield och hans karaktär. Hans skådespel är på en helt annan nivå än vad denna filmen är på. Så han är den stora räddningen i allting då han skådespelar som att det vore en Oscarsroll för honom.
Men alla sidokaraktärer och effekter indikerar på en barnsligare film för de mindre och det klickar inte.
Du har en bra ensemble med skådespelarna, men alla beter sig som att de vore i olika filmer. Vad som är ännu mer ifrågasättande är varför Jared Leto spelar en karaktär som är 100% datagjord. Varför betalar man en sådan stor skådespelare för något som inte syns eller hörs i filmen senare.
Däremot tror jag att för barn i åldern kring sju år, så kan detta vara en bra väg in till skräckgenren för dem. Där är ändå ett par kreativa scener (när de tar inspiration från åkturen), skådespel och en viss humor som räddar detta från att vara dåligt. För de äldre så kan man uppskatta LaKeith Stanfield.
Men på två timmar och med dess olika toner, så kommer den nog kännas smått långtråkig för de mindre.
En annan sak som jag också nämnt tidigare i andra recensioner, så är detta återigen ett exempel där man har dåligt ljust på en högbudgetfilm. Det är främst Disney som har detta problemet, även ifall jag märkt av det i andra filmer. Men att på senare år så har filmer med en budget på över 100 miljoner varit dåligt ljussatta och när det är en mörk scen (vilket det är mycket av i denna) så ser det mer grumligt ut och inte ljussatt ut. Det kan fortfarande vara mörkt men ändå se. Men på sistone har allt ljus dragits bort känns det som och ibland får man kisa för att se vad karaktärerna ens gör i bakgrunden.
Jag vet inte om detta är värt ett biobesök, vänta tills den dyker upp på streaming och skippa de tråkiga bitarna för barnen. Där är inte tillräckligt för vuxna att gilla här på egen hand och även ifall jag gillade vissa aspekter av filmen så som LaKeith Stanfield, när filmen återskapade åkturen så var där ändå liv i den. Men det är inte tillräckligt på två timmar i en film som jonglerar med olika toner som aldrig riktigt landar.
