Synopsis
De två trettonåringarna Léo och Rémi är bästa vänner. Vi följer dem under idylliska sommarlovsdagar då pojkarna är oskiljaktiga. Den sommaren visar sig vara ett sista farväl till barndomens oskuldsfulla lekar. När hösten kommer förändras allt då Léo och Rémi börjar högstadiet. Deras tidigare så otvungna vänskap bedöms och värderas av de andra eleverna. Under det sociala trycket börjar pojkarna glida isär. Close är en film om vänskap och utanförskap. Med precision skildras hur gruppens påverkan kan få individen att överge sina ideal för att passa in.
"Precis som med Aftersun, ville jag verkligen gilla detta men gjorde inte"
"Close" faller i samma grop som "Aftersun" för mig. I det att jag ville verkligen gilla detta och känna alla känslorna som många andra har gjort. Men tyvärr så gjorde jag inte det och för mig nådde det inte hela vägen. Jag förstår vad filmen försöker säga, jag förstår varför den har gått hem hos många, jag förstår varför den är nominerad för en Oscar.
Det som inte funkade för mig, som gör att hela filmens känslor fallerar för mig är uppbyggnad och motivation. Jag kommer gå in i spoiler territorium nu så ni har blivit varnade om ni vill gå in blankt, då filmens synopsis och trailers är något vaga i vad som faktiskt händer i filmen.
Så vi har två vänner Léo och Rémi. Men när de börjar skolan på nytt så börjar folk tro de är ett par eftersom de är så nära varandra hela tiden. Något som Léo tar illa upp vid. Detta gör att han stöttar bort Rémi och tillslut så tar Rémi sitt egna liv 30-40 minuter in i filmen. Jätte tragiskt och ett allvarligt och tungt ämne det förnekar jag inte en sekund.
Vad filmen förlorar mig med är att vi aldrig får se en ordentlig anledning till varför Rémi tar den drastiska vägen att ta sitt egna liv. Filmen målar inte upp att han har någon form av depression där Léo är hans största behållning till varför han fortfarande lever. Den visar heller inte ett tillräckligt bra jobb enligt mig att Léo inte vill vara hans kompis. För under hela första akten så pratar han fortfarande med Rémi, de har sina små konversationer så det är inte att Léo fryser ut honom helt och hållet.
Nu är jag heller ingen expert i att uttala mig om sådana här saker. Men för mig känns det inte tillräckligt för att Rémi ska ta sitt egna liv av det Léo gör. Vi ser Rémi ha andra vänner han pratar med i skolan, han visar inga som helst indikationer på att hela hans värld är förkrossad (även ifall han är ledsen och gråter i en scen) av det Léo gör och som sagt, de pratar fortfarande med varandra under filmens gång från och till. För att sedan släppa bomben han tog sitt egna liv.
Jag förstår det kan vara inre demoner, eller inre mörka tankar för Rémi som gör att han tar det valet han gör. Men filmen visar inte detta på ett tydligt sätt för att jag ska förstå hur och varför han tänker och gör det han gjorde. Jag säger inte att detta är något som inte händer i verkligheten för det gör det och det är ett allvarligt problem som bör pratas om i skolor och med föräldrar. Jag tycker bara inte denna filmen målade upp det särskilt övertygande eller bra för att jag skulle köpa hans självmord, inte att det gick så pass långt.
Efter det så driftar filmen mer eller mindre bara runt i andra och tredje akten. Det känns inte riktigt som där är något större motiv eller drivkraft att föra storyn vidare. Vi ser vad Léo går igenom och skådespelaren Eden Dambrine som aldrig skådespelat förr gör ett trovärdigt och fantastiskt jobb. Men jag blir lite uttråkad efter en timme att bara se honom gå igenom sina känslor.
Det största som händer och såklart den starkaste scenen i hela filmen är slutet när han berättar för Rémi's mamma om att han anser det är hans fel.
Visningen jag befann mig på grät en del personer, så jag tror jag är i minoriteten. Jag tror ärligt talat detta kommer gå hem hos de flesta precis som "Aftersun" gjorde. Det är bara att känslorna inte nådde mig så starkt för jag tyckte filmen inte målade upp det tillräckligt bra helt enkelt. Därav blev jag inte lika känslosamt involverad och fick inte den där starka dramat jag hade önskat.
