Synopsis
Livet som nybliven pensionär kunde vara bättre. Evas exman flyttar in tvärs över gatan med sin nya fru och Evas son verkar obegripligt nog tröttna på sin mammas daltande och vill ha mer egen tid, utan hennes överbeskyddande hjälp. Vad ska Eva göra av all tid? Ett extraknäck dyker upp som Eva inte kan motstå – den store stjärnskådespelaren, den excentriske Harald Skoog, har drabbats av en stroke och behöver rehabilitering i sitt eget hem. Vad som börjar som en katastrof växer till varm vänskap, spirande livsglädje och till ett hopp om att livet inte är över. Faktum är att det kanske inte ens har börjat.
"Kommer garanterat gå hem hos den äldre publiken"
"Andra Akten" är regisserad av Mårten Klingberg, som på sistone gjort filmer som går hem hos en bred publik. Jag skrev lite om detta i min "Ur Spår" recension. Men med både "Min pappa Marianne", "Ur Spår" och nu denna så märker man ett mönster och ett tema genom alla filmerna.
Det är inte något mästerverk vid någon benämning, men alla tre filmer har lyckats ha en viss charm och mysighet till sig som går hem hos de svenska folket. Är det lika djupt och välskrivet som till exempel "En man som heter Ove" som hamnar lite i samma kategori? Nej det är de inte, men för vad det är så gör den sitt jobb.
Det är heller inte ofta vi får filmer där äldre personer är huvudpersonerna. Idag riktar sig alla filmerna till målgruppen 40 år och yngre. Därför behövs denna typen av filmer lite då och då, för att även en äldre generation ska finna något de gillar och vill gå och se.
En bra parallell med denna är förra årets "Tisdagsklubben" som båda två faller i samma kategori med en äldre kvinna i huvudrollen, riktar sig åt en äldre målgrupp och båda har en viss mysighet i sig.
Lena Olin och Rolf Lassgård gör båda bra ifrån sig, de är talanger av en anledning. Deras kemi och samspel kommer naturligt.
För mig personligen dock så var Anneli Martini den som stal showen. Hon är inte med mycket, total kanske 10 minuter. Men hon kom in så naturligt i rollen som äldre pensionär som inte bryr sig ett dugg om andra och lever sitt egna liv. Jag känner många som henne och det är svårt att inte uppskatta och gilla den sortens människor.
Jag hade svårt i vissa scenarion för hur Lena Olin agerade som mamma gentemot hennes son. Lite skämskudde på det, eller "humorn" som uppstår när sonens flickvän är vegetarian och det kan hon inte förstå. Dessa stunder är några av filmens svagaste bitar.
Där är inte så mycket mer att berätta om filmen. Det är vad trailern lovar den till att vara. Verken mer eller mindre. Jag kan uppskatta slutet och hur relationen mellan Lena Olin och Rolf Lassgård slutar. Som vanligt också i dessa Mårten Klingberg filmerna, så är det skådespelarna och de mer tysta, fina och dramatiska stunderna som är snäppet bättre än själva humorn som aldrig får mig riktigt att skratta. Småflin här och där, men överlag standard svensk humor.
Men filmen går hem hos den rätta målgruppen och av den anledningen rekommenderar jag den. För er andra är där inte så mycket att hämta här, mer om man vill ha något lättsamt.
