Foto: Ulrika Malm, SVT Bonusfamiljen
Synopsis
Bonusfamiljen blir film som utspelar sig i fjällen, samt under jul och nyår.
När Lisa råkar ge Patrik en skilsmässa i julklapp blir hans största mission att få dem gifta igen – något som stöter på en hel del hinder på vägen.
"Bonusfamiljen äntrar nästa level av brustna hjärtan och psykisk smärta."
Liksom fjärde säsongen av Bonusfamiljen bjuder filmen Länge leve Bonusfamiljen på ett julfirande – dock inte lika påtagligt och detaljerande som i senaste säsongen av serien.
Däremot så dyker det, lägligt nog, upp skilsmässopapper denna mysiga familjedag. Det visar sig att Lisa (Vera Vitali) skickat in dessa efter att Patrik (Erik Johansson) varit otrogen med Elin (Tuva Novotny), i senaste säsongen, och sedan glömt bort detta. Från denna stund blir det viktigaste för Patrik, vars dåliga samvete just julpyntat hela huset, fixat myskväll och köpt svindyr julklapp till Lisa – att återigen få gifta sig med henne. Och det hela måste ske snabbt, så att allt kan bli bra igen.
Serien Bonusfamiljen, som hade premiär med sin första säsong våren 2017, har gått från en humoristisk, mysig och inkluderande bonusfamilje-serie till ett brutalt smärtsamt relationsdrama.
Medans de tre första säsongerna tillför något var fjärde säsongen mestadels smärtsam och sorglig, då alla gjorde slut med alla och sårade varandra om vartannat. Länge leve Bonusfamiljen är en förlängning på den smärtan och jag undrar varför? Vad är egentligen poängen?
Visst, humorn finns absolut kvar och filmen har en hel del klockrena repliker som till exempel:
”Vad vill du helst ha i juklapp, långligg eller morgonsnusk?”
”Vi är fan skilda!” – ”Shit, jag glömde!”
”Jag fick en skilsmässa av Lisa i julklapp”
”Ska vi gifta oss i mellandagarna?”
”Är ni lediga i jul eller sitter ni och manglar folks olyckliga barndomar?”
och så vidare, men i det stora hela får vi inte längre följa en stor familj som kämpar med att få vardagen att gå ihop, för att dem älskar varandra. Vi får se en stor familj som näst intill satt i system att såra varandra och allt blir bara mörkare och mörkare. Till råga på allt så dyker terapeuten Jan (Johan Ulveson) upp, som plötsligt skall skilja sig och är döende i cancer.
Filmen har flera riktigt fina miljöer och kulissen är lika mysig som alltid. Skådespelarinsatserna är utomordentliga, rakt igenom – hos hela ensemblen, men tyvärr finns det väldigt lite utrymme för den. Det fokuseras mest på Lisa och Patrik. Katja (Emma Peters), Henrik (Niklas Engdahl) och William (Jacob Lundqvist) får man inte se mycket av alls. Martin (Fredrik Hallgren), Biggan (Marianne Mörck) och Eddie (Frank Dorsin) är med en del. Karaktären Eddie har för övrigt inte bara vuxit rent fysiskt, utan även på ett väldigt fint sätt som individ. Men Bianca (Amanda Lindh) ser man inte röken av, jag tror inte ens att hon nämns – inte heller Martins och Simas (Nour El Refai) barn, vilket är något märkligt.
1 timme och 47 minuter av hjärtesorg, bråk, ångest och smärta. Visst – även en hel del humor, absolut, men har du inte sett serien innan så är detta endast en väldigt sorglig film.
Länge leve Bonusfamiljen har biopremiär den 2 december.
Bonusfamiljen säsong 4 har premiär den 25 oktober på SVT.
