Synopsis
"En genuint obehaglig triumf"
"Obsession" är en av de skräckfilmer som förtjänar sina hyllningar och är årets bästa skräckfilm (hittills). Den vet exakt hur man placerar tittaren i absurda situationer för att göra det antingen extremt obekvämt, extremt obehagligt eller bara allmänt komiskt.
Huvudpersonen Bear, spelad av Michael Johnston, är exakt på gränsen till var man förstår vart han kommer ifrån, men samtidigt gränsfall på om han verkligen är en sympatisk karaktär eller inte. Man förstår bakgrunden till honom och hans känslor, men man ställer sig alltid frågan om det är rätt det han gör under filmens gång. Filmen lyckas alltid hålla honom precis på gränsen, och det lyckas de väldigt bra med, också mycket tack vare bra skådespeleri.
Men det är Inde Navarrette, som Nikki, som är stjärnan här. Hon kommer vi att se mer av i framtiden, och även om jag önskar att hon hade blivit nominerad för denna roll när det är Oscarsgalan nästa år, så lär det inte bli det. Men hennes insats, med att vara totalt i obalans med sitt leende, eller när hon gömmer sig i bakgrunden eller bara allmänt skriker på Bear, är en av årets bästa rollinsatser (om inte den bästa).
Regin är extremt imponerad av Curry Baker, typ hans första långfilmsdebut (beroende på om man räknar "Milk & Serial"), men det känns som att en veteran är bakom kameran som vet hur man mixar och hanterar olika genrer och ger en genuint obehaglig skräckfilm. Även Curry Baker har en bakgrund från Youtube, och det verkar som att många Youtubers lyckas i skräckgenren på senare år.
Filmen gjordes för under en miljon dollar, och det är desto mer imponerande att se.
Överlag en riktigt bra skräckfilm som bjuder på en av de bästa insatserna från en film i år och en genuint obehaglig stämning under hela filmens gång. Allting bara klickade och kändes rätt för mig när jag såg den, om att så här gör man en bra skräckfilm idag.
Synopsis
"Guy Ritchie på autopilot"
"In the Grey" är den senaste från Guy Ritchie, och det känns som att noll marknadsföring har gjorts för denna. För ungefär en månad sedan fick jag först veta att filmen skulle komma ut, och att den ens hade gjorts. Det verkar som att Ritchie, även om han är tillbaka lite till sina gamla rötter, på senare tid har gjort lite halvdana insatser. Även om jag hellre föredrar denna typen av film än till exempel "Aladdin" eller "King Arthur" från honom, så märker man att det känns lite tomgång och att de inte är lika vasst eller speciellt som det en gång var.
Den här gången är det mycket snack och inte mycket underhållning de två första akterna. Vilket är okej, om du lyckas ha en intressant handling, lite klipska dialoger, bra tempo och skådespelare som har kemi med varandra.
Men det kändes som att allting bara var på autopilot under majoriteten av filmen.
Visst, det är kul att se Henry Cavill och Jake Gyllenhaal samspela mot varandra, och Eiza González är nog den som försöker mest i filmen. Men Cavill och Gyllenhaal har varit bättre tidigare och gett mer karisma och charm. Här var det inte riktigt där.
Men jag medger att filmen aldrig fick mig att hata den eller känna att jag slösade min tid. Om inget annat är jag alltid glad att se en Guy Ritchie-film på bio, för vi vet inte hur länge det kommer att vara.
Samt att när det väl inträffar lite spänning och action, så är det bra gjort och måttligt underhållande.
Jag tror bara filmens största nackdel är att Guy Ritchie har gjort en av sina mest bortglömda filmer här, och även om han har gjort sämre filmer, så känns de mer minnesvärda än vad denna kommer att vara vid årets slut.
Betyget motsvarar en väldigt svag trea!
