Stockholms filmfestival 2022: Nothing Compares

"Nothing Compares" är en dokumentär om artisten Sinéad O'Connor. En artist jag främst är bekant med låten Mandinka och hennes uppträdande på "Saturday Night Live" där hon rev upp en bild på påven. Dokumentären är gjord i stil som en del andra biografidokumentärer som kommit de senaste åren. I det att man enbart använder sig av arkivmaterial och hör röster på de som intervjuas i bakgrunden.

Det är ett koncept jag själv föredrar när det kommer till biografidokumentärer, för det visar hur talangfull både klipparen och regissören är. Då du berättar historien genom arkivmaterial och får allt berättat via det. Det är betydligt mer intressant från ett filmskapande perspektiv, ibland lyckas det, ibland inte. Men hellre det än att de ska sitta på en stol kolla in i kameran och berätta sin historia också lite arkivbilder och klipp på det emellanåt.

Denna dokumentären var inget banbrytande i form av information. Men jag fann den ändå sevärd och helt okej. Om inget annat fick jag mer kött på benen om en artist jag inte var så bekant med sedan innan. Men också hur hennes personlighet helt klart speglar många moderna artister idag. Så jag fick denna känslan, att hon var före sin tid och byggde vägen för många andra i samma liga. Sen är jag säker på att hon inte var den enda, utan att där var fler artister som gjorde likadant som henne.

Jag hade önskat att där fanns något fokus på hennes liv nu under de senaste 10 åren. Dokumentären väljer att avsluta typ vid slutet av 90-talet också får vi ett modernt uppträdande från Sinéad O'Connor som säkert är från de senaste åren. Men där ges ingen information hur hon haft det sedan början på 00-talet. Där hade jag gärna velat man knutit ihop säcken lite bättre, även ifall där är informationstext i slutet.

Jag vet inte om det är något man ska springa ut och se på biografer. Men det är helt klart en dokumentär värd att se om man är insatt i musik eller vill ha en dokumentär om en artist man inte är jättebekant med sedan innan.