Amsterdam

Detta är första recensionen jag gör på denna sidan till en film gjord av David O. Russell. Ett väletablerat namn i Hollywood som alltid får många stjärnor i sina rullar och brukar alltid bli nominerad vid Oscarsgalan. För mig personligen dock, förutom "American Hustle" har han inte gjort en enda film jag gillar. Jag tycker "The Fighter" är en wannabe "Rocky" och "Ragning Bull" med "The Wrestler" bitar i sig . "Silver Linings Playbook" var en vanlig romcom i mina ögon och förstår än idag inte hur den var nominerad för bästa manus. "Joy" var väldigt bortglömd, men det verkar som folk också kände det i efterhand.

"Amsterdam" är tyvärr samma visa och det visar igen att jag inte är något fan av David O. Russells filmer. Jag tycker inte de är välskrivna och det komiska känns mer stelt och obekvämt. Som att skådespelarna inväntar direktiv eller bara är allmänt förvirrade. Vilket jag har läst att David oftast låter kameran rullar och använder dessa tagningarna i filmen.

Det är många kända ansikten som dyker upp längs filmens gång. Men de flesta är mer eller mindre förlängda cameos. Jag brydde mig aldrig om någon av karaktärerna. Romansen mellan Margot Robbie och John David Washington var en sidogrej som bara var där för utfyllnad. Vilket är majoriteten av filmen. Där är en huvudstory, men fokuset är så oengagerat att där är så många sidogrejer som inträffar att allting bara blir en flummig mix.

Trailern säljer det som en deckare, ett mordmysterium. Men så är inte fallet. Det är snarare mer om politik och hur landskapet förändras efter första världskriget och hur starten av andra världskriget har påverkan på allting. Det är inte så mycket om att lösa ett mord, snarare att få fram ett politiskt budskap som har inträffat. Även den biten är rätt flummig, men där var ett klipp som spelades i slutet som visar en riktig general som höll samma tal som Robert De Niro's karaktär i filmen gör. Men namnen är olika, så jag vet inte. Faktum är så bryr jag mig heller inte.

Jag ger filmen två positiva saker. Det ena är miljöerna och scenografin. Jag gillar looken och hur 30-talet har fångats. Det påminner en del om Peter Jacksons "King Kong" remake från 2005. Det andra är Mike Myers och Michael Shannon. Myers var den enda som fick mig att skratta under filmens gång och att se både Myers och Shannon spela utifrån varandra som kompanjoner var höjdpunkten.

I sin helhet är "Amsterdam" ännu en film som David O. Russell inte lyckas vinna mig över med. Men det verkar som både publik och kritiker är överens också denna gången om att det inte är lika bra som hans tidigare filmer. För mig var det bara för flummigt, oengagerat och noll fokus på vad som faktiskt stod på spel. Den säljer in sig som ett mordmysterium men är om politik. Det kvittar hur mycket pengar man har, hur väletablerad regissören är och hur många kända namn man kan proppa in i en film. Om slutresultatet är så här, så hjälper inget av det andra.