Synopsis
För att visa stöd för sina grannskapsvänner som tjänstgör i Vietnam, bestämmer sig Chickie Donohue (Zac Efron) för att göra något helt upprörande: resa till frontlinjen själv för att ta med soldaterna en liten bit hem - deras favoritburk amerikansk öl. Men det som började som en välmenande resa förvandlas snabbt till sitt livs äventyr när Chickie konfronterar verkligheten i detta kontroversiella krig och hans återföreningar med sina barndomskamrater kastar in honom i vuxenlivets komplexitet och ansvar."Blir bättre mot slutet trots en udda ton spridd över hela filmen"
"The Greatest Beer Run Ever" är Peter Farrelly's första film efter att han vann Oscar för bästa film med "Green Book". En film som jag faktiskt tycker är bra, men visst det var inte bästa filmen det året. Men Oscarsgalan har sällan prickat det rätt enligt mig. Men det är intressant att se hur en Oscarsvinnande manusförfattare och producent gör sin nästa film.
Filmen är inte lika välgjord eller bra som "Green Book" och båda kommer inte i närheten av min favorit från Peter Farrelly ("Dumb and Dumber"). Det som slog mig mest med denna filmen är tonen. Det börjar som en galen high-school komedi nästan. Dessa unga killar hänger i baren och en av dem får denna galna idé att han ska leverera öl till sina polare i Vietnam. Tonen, klippningen, skådespelet. Allting är som något från en sketch. Vilket gör scenerna hallväggs in i filmen som är seriösa, ännu mer udda placerade.
Det är svårt att balansera ton i verklighetsbaserade filmer. Den sanna historian är ju intressant i sig och det gör att filmen ändå aldrig blir tråkig. Den är förutsägbar och följer den exakta mallen som många Vietnamkrigsfilmer gör. Manuset hade behövts putsat upp mera. Samma med regin, klippningen och fotot är exakt som en vanlig film. Där finns inget som indikerar på någon visuell stil, eller att Peter Farrelly har en unik touch på historien. Det är så säkert som det bara kan bli.
Men utöver den sanna historian som ändå gör att jag aldrig blir uttråkad så är det också Zac Efron som gör bra ifrån sig. Ja det är en typisk Oscars insats. Men han gör det bra och passar rollen väldigt bra. Av någon bisarr anledning passar han perfekt i sin mustasch också. Jag tycker heller inte att Russell Crowe var så jobbig som jag annars finner honom. Men han har inte så stor roll för att lämna något större intryck på filmen som helhet.
Så ja, det är inte den bästa filmen som kanske denna historian förtjänar. Jag tror detta är sådant fall där en läsning om den riktiga Chickie Donohue ger mer än vad själva filmen gör. Men tack vare en engagerad story trots simpelt manuset och en energifull Zac Efron i huvudrollen gör detta ändå till en helt okej film. Jag tror den gör sig bästa hemma på streaming där den faktiskt släpps tillsammans med sin mor och far.
