Final Cut

Det är något alldeles extra när jag ser en film som hyllar och är ett enda kärleksbrev till lågbudget filmskapare som gör skräckfilmer. Jag har i tidigare recensioner skrivit min kärlek till hur mycket jag gillar filmer som handlar om filmskapande då jag relaterar med nästan varje karaktär i filmen. Nu är "Final Cut" en fransk remake på den japanska filmen "One Cut of the Dead".

Jag tror att om jag hade sett "One Cut of the Dead" innan jag såg denna, så hade min kärlek varit för den japanska filmen mer, än just denna franska. Men nu hann jag inte se originalet innan och därmed har jag inte mycket att jämföra med exakt hur mycket scen för scen kopia detta egentligen är. Så detta är ett av de få exempel där min åsikt på en film jag verkligen älskade, kan ändras drastiskt.

För om det är nu att detta är en scen för scen kopia av japanska originalet, ser jag ingen vits med att göra det. Precis som med alla remakes som bara är en scen för scen kopia. Jag befarar också att med hjälp av den låga budgeten den japanska filmen har, så kommer meddelandet fram mer och att man köper mer att dem har en förkärlek till lågbudget skräckfilmsskapande än Michel Hazanavicius som har fått ihop en budget på 4 miljoner euro.

Allt detta åt sidan, så älskade jag denna filmen. Jag gillade hur det börjar med att vi ser hela oklippta filmen i 30 minuter. Sen går vi tillbaka och ser hela arbetsprocessen hur de började, förproduktionen och sen själva filmningen. Det är extra kul att se filmen från ett annat perspektiv, nämligen bakom kameran av de första 30 minuterna vi såg. Det bjuder på galet mycket skratt, men det är också extremt värmande avslut som värmer i hela kroppen.

Det är helt enkelt bara en film som verkligen gick hem hos mig, då jag bara älskade hela scenariot och karaktärerna allt eftersom filmen utvecklas. Det är också kul att se en ny film från Michel Hazanavicius. Jag vet han gjort filmer sedan "The Artist", men detta är den första jag ser från honom sedan den filmen.