Stockholms filmfestival 2022: Decision to Leave

Jag var väldigt spänd på att se "Decision to Leave" då den är gjord av en av Sydkoreas bästa regissörer, Park Chan-wook. Så det är med en viss bitterhet jag tycker filmen inte är jättebra. Den är bra, men inte fantastisk. Dels på grund av klippningen och dels på grund av en story som inte känns sådär jätte unik. Även Sydkorea när handlingen inte är originell hittar dem oftast ett sätt att berätta det på ett unikt sätt. Men utöver fotot tyckte jag inte filmen kändes så unik.

Det är en klassisk "film-noir" handling. En polis blir kär i mordoffrets fru och man anar att hon eventuellt vet mer än vad hon påstår. Det är något Hitchcock lekte väldigt mycket med i sina filmer, även där vissa bättre än andra. Park Chan-wook gör inget utöver det normala med handlingen här egentligen. Han använder en viss klippningsstil som ibland funkar, men för det mesta är irriterande.

Klippningen är så spretig och udda, att det känns som att man har klippt bort scener mitt i en scen. Helt plötsligt klipper man till en man som ska rädda en kvinna i en brinnande byggnad, innan vi inser det är en film på TV. Det matchar inte samman och blir knasigt med flödet. Sydkoreanska filmer brukar annars ha en speciell stil även i sin klippning, men här kändes som något var off hela tiden.

Utöver dessa två faktorer så medger jag att jag gillade filmen. Fotot är som sagt det bästa med filmen (som med nästan alla Sydkoreanska filmer). Jag gillar musiken och att den lyckas att inte tråka ut mig med sin speltid på 138 minuter ska den ha cred för, trots en klyschig handling.

En besvikelse från mig personligen, men jag är utan tvekan jätteglad jag såg filmen och vem vet om det blir en omtitt i framtiden. Men i nuläget är det för mig en av de svagare Park Chan-wook filmerna.