Pressbild DUNE Credit: © 2020 Warner Bros. Entertainment Inc. All Rights Reserved.
Årets lista av mina favoritfilmer 2021 kommer lite sent. Men som alltid, brukar jag göra min lista i samband med Oscarsgalan varje år. För då känner jag att jag har hunnit se alla de filmerna jag vill se ifrån 2021. Samtidigt som 2021 filmer fortfarande kommer ut detta året här i Sverige. Så det känns inte mer än rättvist att göra en lista i samband med dagen då Hollywood vill ge sig själv en klapp på axeln.
Det ska tilläggas att jag inte sett allt från 2021 men jag har ändå sett tillräckligt och även de filmer som de pratas om.
2021 som filmår var vägen då vi smått tog oss tillbaka från pandemi året som var 2020. Men fortfarande så var det lite svajigt i början och vi fick fortfarande en del filmer som släpptes direkt på streaming. Först under sommaren och resten av året började filmerna och biosalongerna fyllas upp igen, även ifall med vissa sanktioner. Självklart var det ett bättre filmår än 2020 då fler filmer kom ut och där var en bredare skala av variation. Även de som skulle ha kommit ut 2020 kom ut 2021.
Totalt har jag sett 264 filmer.
Jag har också lite regler angående hur man räknar en film det året den släpptes. Om filmen släpptes på en festival 2020, men kom först till den vida publiken 2021 räknas det som en 2021 film. Hade filmen premiär i ett land 2020, men kom inte till USA eller Sverige förrän 2021 räknas det som en 2020 film. Förra året tänjde jag på denna regel och räknade med festivalfilmer just för att 2020 var så udda år sett till filmer redan. Men det var enda gången jag gjort det och kommer inte göra det i år.
Kom även ihåg att detta är min personliga lista av de filmer som är mina favoriter från 2021. Finns inget som är rätt eller fel, alla har vi olika smak.
Först några hedrade nomineringar som inte kom med men som förtjänas att tittas på och hade lika gärna kunnat vara med på listan!
• Boiling Point
• CODA
• Drive My Car
• Ghostbusters: Afterlife
• Happening
• In the Heights
• Judas and the Black Messiah
• King Richard
• Last Night in Soho
• Mass
• Nightmare Alley
• Pig
• Pleasure
• The Green Knight
• The Last Duel
• The Mitchells vs the Machines
• The Suicide Squad
• West Side Story
• Yuni
Sedan vill jag även säga att det var ett väldigt starkt dokumentär år. Det bästa sedan 2018 enligt mig. Så jag ville ge dem en egen speciell lista och bara nämna några av de jag såg som verkligen satte starkt intryck på mig och som jag verkligen hoppas fler ser eller söker upp.
•14 Peaks: Nothing Is Impossible
• Flee
• Summer of Soul (...Or, When the Revolution Could Not Be Televised)
• The Rescue
• The Sparks Brothers
• Val
• Writing with Fire
10. Red Rocket
Varje år är där alltid minst en film som man sitter och kollar på och tänker "denna filmen gjordes specifikt enbart för mig". Så är fallet med "Red Rocket" för mig. Det är ungefär denna typen av film jag eftersträvar att en dag få göra. Sean Baker har på sistone blivit en regissör jag verkligen håller ögonen på när han har något nytt på gång.
Simon Rex som en före detta porrstjärna kommer till en början först av sig som sympatisk och man vill se han komma på fötter igen. Men desto längre in i filmen man kommer desto mer av ett rövhål blir hans karaktär och det han gör och planerar blir han genast osympatisk. Men man kan fortfarande göra osympatiska karaktärer jätteintressanta och det har man gjort här.
Otroligt välskrivet och väl gjort att det är exakt den här typen av film som brukar gå hem hos mig.
Min "Red Rocket" recension
9. tick, tick...BOOM!
2021 bjöd på en rad olika musikaler. Faktum är så har jag inte varit med att där kommit så många musikaler under ett och samma filmår sedan jag började intensivt kolla på nya filmer som kommer ut. Vilket för mig är bara kul då jag älskar musikaler. Många av dem höll även en bra och hög kvalité, men utav alla så är "tick, tick...BOOM!" nog min personliga favorit.
Andrew Garfield som dök upp i tre filmer i år levererade starka insatser från varje film och det är inte konstigt att han är nominerad för denna filmen. Helt klart hans år.
Otroligt gripande, berörande och jag relaterade på ett personligt plan och det blev väldigt känsloladdat mot tredje akten. Regin är riktigt bra från Lin-Manuel Miranda (vilken regidebut!) och han gjorde helt rätt i att casta Andrew Garfield i rollen som Jonathan Larson. För de som älskar musikaler, eller älskar "Rent" så är detta ett måste och ni kommer inte bli besvikna.
Min "tick, tick...BOOM!" recension
8. Don't Look Up
Jag hade ingen aning när jag såg denna filmen första gången att den skulle bli så kontroversiell bland folk. Kanske för att sen är närmare sanningen än vad vi vill erkänna.
Adam McKay vet hur han ska hantera komedin i dess absurda men ändå realistiska scenarion. Även ifall filmen är påhittad så hade det mycket väl kunnat hända på detta vise. McKay vet verkligen hur dagens media och samhälle fungerar och han använder det till sin fördel i komedin. Filmen har en fantastisk ensemble cast i sig. Man tar en titt på alla skådespelarna i den och man förstår det är hög kvalité. Men filmen tappar aldrig fokus bland alla stjärnor i den.
En otroligt rolig och skrämmande film samtidigt. Jag blev investerad i karaktärerna och deras hopplösa fall att gång på gång försöka varna mänskligheten. När man som tittare själv blir frustrerad i de andra karaktärernas beteende så har man lyckats väl. Men trots väldigt många roliga scener, så är slutet ett slag i magen av känslor.
För mig är det en av de bästa satir filmerna som kommit ut på väldigt länge.
Min "Don’t Look Up" recension
7. Copshop
Filmen ingen såg 2021 och återigen precis som med "Red Rocket" tror jag filmen gjordes enbart för mig.
Joe Carnahan är en av de få regissörer vi har idag som jobbar i Hollywood som verkligen tar actionfilmerna tillbaka till dess gamla rötter. Med "Copshop" får vi en fantastisk actionrulle som hör hemma i 70-talet och hade varit en utmärkt film på den tiden. Jag kan inte beskriva hur otroligt underhållen jag var under denna filmen och fann mig själv älska varje sekund. Redan när introt börjar och förtexterna visas samtidigt som musik från "Magnum Force" spelas vet man exakt vad för typ av film man är redo för.
Actionscenerna är riktigt bra gjorda. Tillsammans med "Nobody" är detta de bästa actionscenerna från en film detta året. Toby Huss dyker upp hallväggs in i filmen och stjäl hela showen i en av de mest överspelade och underbara insatserna från i år.
Trots namn som Gerald Butler och Frank Grillo är det Alexis Louder som ger den bästa insatsen här och är en skådespelare vi kommer se mycket mer av i framtiden.
Jag skrev i min recension att filmen mycket väl hade kunnat hamna i min topp 10 av 2021 och jag hade rätt.
Min "Copshop" recension
6. Spencer
Den här filmen var en stor snackis när den kom men har sakta men säkert svalnat av helt och känns som även denna har hamnat lite i skymundan.
Kristen Stewart som Diana är den bästa insatsen jag sett i en film från i år. Framförallt så häpnads jag i de seriösa psykiska bitarna när vi kommer närmare hennes huvud och vad som inträffar där inne. Även ifall vi aldrig kommer veta, så är det ett ärligt och känslosamt porträtt av Diana som verkligen går in i märgen på mig. Jag blir berörd, tagen, vill omfamna henne och ge hennes en stor styrkekram.
Detta är ett mästerverk i den benämningen av att gå in i psyket i någons personlighet. Vare sig det är 100% sanning eller inte är det ett porträtt som är enastående från början till slut. Otroligt gripande där slutet bara blir allt mer sorgligare, vetandes hur det slutade i verkligheten.
Min "Spencer" recension
5. Belfast
"Belfast" är skriven och regisserad av Kenneth Branagh och är baserad på hans egna barndom och uppväxt, så det är lite av en självbiografi.
Jag kan helt enkelt inte sluta tänka på denna filmen. Den tog mig på bar gärning och berörde verkligen. Trots allvarliga situationer och något hemskt som också har hänt i vår historia (pågår än idag också). Så blir jag varm i kroppen att trots allt detta så finner Kenneth Branagh optimism hos Buddy och jag själv tas till min egna barndom. En mer hjärtevärmande och upplyftande film detta året får man leta efter (okej "CODA" och denna). En av de sista dialogerna som Jamie Dornan säger till Buddy i filmen summerar allting och bör vara något alla människor på denna jord bör leva efter.
Min "Belfast" recension
4. Spider-Man: No Way Home
Vad kan jag säga om filmen som hela världen redan har sett. Man kan argumentera att detta är filmen som fick besökare att komma tillbaka till biosalongerna igen.
För att hålla det spoilerfritt så är detta den mest känslosammaste Spider-Man filmen hittills och bjuder på det alla fans vill ha och se. Barnet i mig kan inte sluta tänka på alla de scener som finns i filmen och vilka karaktärer som är med.
Tom Holland levererar sin bästa och mest känslosamma insats hittills. De känslosamma och dramatiska scenerna är otroligt välhanterade och blev några av mina favoritscener.
Det är en film gjord av fans för fans. Jag kommer sent glömma denna filmen och den är på samma nivå vad gäller storhet som "Avengers: Infinity War" och "Avengers: Endgame".
Min "Spider-Man: No Way Home" spoiler recension
3. Licorice Pizza
Paul Thomas Anderson senaste film "Licorice Pizza" utspelar sig under början av 70-talet i San Fernando Valley. Den har många inspirationer från filmer som kom från 70-talet och en av de bästa sakerna med filmen är dess autenticitet till hur mycket det känns som en 70-tals film. Detta hade lika gärna kunnat varit en film som släpptes på 70-talet som vi tittar tillbaka på och tänker "ja vissa saker kanske inte har åldrats jättebra, men det är fortfarande en fantastisk film".
Men filmen har verkligen samma driv som säg "American Graffiti" eller "Dazed and Confused" där det inte riktigt handlar om att han en handling, utan mer bara en "häng film". Vissa aspekter påminner filmen om något som Richard Linklater hade kunnat göra. Jag älskade varje sekund av filmen där vi befann oss i miljöerna och Gary och Alanas resa under filmens gång. Det är verkligen som något direkt taget från 70-talet. Det är utan tvekan min favoritfilm från Paul Thomas Anderson sedan "There Will Be Blood".
Min "Licorice Pizza" recension
2. Dune: Part One
Denis Villeneuve bara fortsätter att imponera gång på gång. Jag är så extremt glad att Warner Bros. har godkänt en del 2 på denna historia för den är inte komplett. Men med det sagt är det ett modernt mästerverk man beskådar.
Alla skådespelarna är perfekta för sina respektive roller. Stellan Skarsgård är otroligt fasansfull och läskig som skurken Baron Vladimir Harkonnen. Det är också första gången jag tycker Jason Momoa säljer mig i en roll. Alla huvudrollsinnehavarna ger trovärdiga och fantastiska insatser. De visuella effekterna är påkostade men ack så realistiskt allting ser ut. Skeppen ser verkligen ut som att de är framför kameran.
Det är en episk, långsam arthouse sci-fi film.
Min "Dune: Part One" recension
1. Bo Burnham: Inside
Så min favoritfilm 2021 är en film jag inte har gjort någon recension på och som nog kommer lite som en chock för vissa. Somliga skulle heller ej klassa detta som en film och mer som en "stand-up special". Men jag tycker den har mer gemensamt med vad en dokumentärfilm brukar ha. Oavsett så är det min favoritfilm och det bästa jag såg från 2021.
Anledningen är för att jag såg denna vid en speciell tid i mitt liv och allting bara klicka med mig direkt. Jag kommer inte gå in i detalj, men Bo Burnham är inte ensam och det han lyckas skapa här är något av de roligaste och mest fantastiska jag sett en person göra med en kamera under covid. Klippningen och kameraarbetet förtjänar otroligt mycket beröm och inget folk pratar så mycket om här.
Men som jag skrev så bara slog den till extra hårt på grund av vart jag befann mig när jag såg den och gör det fortfarande. Men på ett rent komediplan lyckas den också. Jag har så smått blivit ett fan av Bo Burnham och efteråt kollade jag på hans två andra stand-up shower som också fanns på Netflix. Sedan regisserade och skrev han "Eighth Grade" från 2018 som var en det årets bästa filmer och som än idag har en av de mest skrämmande scenerna i en film från 2010-talet.
Så detta är mer av en personlig favorit just för hur den fick mig att känna och att jag känner igen mig mycket i det Bo Burnham går igenom och känner under filmens gång. Samtidigt som jag imponeras av det han lyckats filma samt får mig att skratta, beröras och hans låtar är välskrivna och medryckande.
