"Väldigt relevant och i tiden"
Synopsis
Barnens erfarenheter lyser igenom i lekarna, som när de kurar ihop sig i en koja av filtar och kuddar och berättar skrämmande historier ur verkligheten för varandra. Livet på barnhemmet är en fristad, men också tillfällig. Hit kommer de när deras oftast missbrukande föräldrar utsätter dem för våld eller inte förmår ta hand om dem, och de tillåts stanna i några månader i väntan på en permanent placering eller till dess att en fosterfamilj adopterar dem.Detta är helt klart den deppigaste filmen jag har sett på Göteborgs Film Festival i år. En dokumentär där vi får följa ett barnhem i Ukraina och barnen som bor där. Vi får lite bakgrund till vissa och hur deras föräldrar är och allting är bara hjärtesorg rakt igenom. Det finns nästan ingen som helst positivitet i den, förutom när barnen blir överlyckliga att en fosterfamilj vill ta hand om dem.
Ärligt talat skulle jag kunna argumentera att det är en händelselös dokumentär som hade funkat bättre i kortformat. Men samtidigt kan jag inte ignorera de känslor som den fick mig att känna. Vi ser aldrig kriget, det nämns bara i förbifarten i början och ändå känner man av det under hela filmens gång.
Utan tvekan en av de mest relevanta dokumentärerna som går att se just nu. Jag rekommenderar verkligen folk att se denna, med en förvarning att det är väldigt känsloladdat trots något så simpelt. På rak arm är det den bästa dokumentären från filmfestivalen hittills.
