Beck: Rage Room

Medan ”Ett nytt liv” var en besvikelse i lunkande tempo så är spänningen tillbaka något i Beck-serien i ”Rage Room”. Men till skillnad mot förra filmen lyser Beck ännu en gång med sin frånvaro – i alla fall när det kommer till det aktiva polisarbetet. Martins privatliv får vi följa på en ny nivå.

Den 44:e filmen börjar med ett rån av en guldsmed där rånoffret dör i hjärtinfarkt, följt av ett hopp i tiden och då till en, vad man kallar det för, brutalt mördad man i skogen. Mannen är mördad och alla mord är väl brutala, på ett eller annat sätt, men här säger man att det är bland det värsta man har sett, vilket förbryllar. I tidigare filmer har gärningsmän använt metoder som styckning, att grilla kroppsdelar, skära bort ansikten etcetera – hur detta mord kan slå det är något märkligt.
Filmen bjuder i övrigt på spänning och det händer saker hela tiden. Man har även lyckats göra det både svårt och intressant att försöka lösa det hela, vilket Beck-filmer sällan haft som fokus.
Samtidigt så är Martin Becks (Peter Haber) närvaro låg igen och när han är med är det mest hans privatliv man får följa. Privatlivet är överlag något denna film fokuserar en hel del på – vissa av dessa inslag förstärker filmens handling medans andra får den att kännas lite mer som en såpopera.

Beck-filmernas identitetskris fortlöper. I föregående film kändes det som om Martin Wallströms karaktär Josef försökte ta över rollen som Gunvald – i denna film är han betydligt mer sansad och känslosam. Då Beck endast hoppar in som kriminalexpert får Alex (Jennie Silfverhjelm) betydligt mer spelutrymme och plats. Detta kan lika gärna ändras i nästa film – det återstår att se.

En helt ok Beck-film, men inte mycket mer än så, och likt flera av de senaste filmerna är de extremt svåra att minnas i efterhand. De gör varken starkt intryck eller avtryck.


Beck 44: Rage Room har premiär på C More den 21 januari.