Synopsis
Säsong 4 finner att dojorna Miyagi-Do och Eagle Fang går samman för att ta ner Cobra Kai i All Valley Under 18 Karate Tournament... och den som förlorar måste lägga på sin "gi". När Samantha och Miguel försöker upprätthålla dojoalliansen och Robby går all in på Cobra Kai, har dalens öde aldrig varit mer osäkert. Vilka knep har Kreese i rockärmen? Kan Daniel och Johnny begrava sin decennier långa stridsyxa för att besegra Kreese? Eller kommer Cobra Kai att bli karatens ansikte utåt i dalen?"Med säsong 4 visar denna serien att det verkligen är en av de bästa serierna just nu"
SPOILER VARNING! (Läst texten nedan på egen risk, då den innehåller information som avslöjar storyn i serien.)
Om ni läste min recension på säsong 3 från början av året (bokstavligen 2 januari) så förstår ni att jag är ett massivt fan av denna serien. Jag växte upp med de tre filmerna (ännu inte sett "The Next Karate Kid", vilket jag planerar inför säsong 5) och de har en speciell plats för mig av nostalgi. Denna serien bygger på nostalgi, men den gör det så förbannat bra att jobba in de där klippen från filmerna och gör de relevanta för storyn och karaktärerna i den stunden de befinner sig i. Säsong 4 återigen bevisar att skaparna är hardcore fans av filmserien och jag är återigen imponerad att jag bara älskar varje ny säsong hela tiden.
När vi lämnade säsong 3, så hade Johnny och Daniel gått ihop för att tillsammans besegra Cobra Kai dojon. Uppenbart har dem sina olika åsikter om saker och ting och gamla minnen gör att det inte alltid går som de vill. Men man märker de båda två har hjärtat på samma plats och vill samma sak. Det slutar dock med att i avsnitt 6 (tror jag) de går skilda vägar och är bittra på varandra. Det går verkligen fram och tillbaka mellan Johnny och Daniel och visst kan det bli lite frustrerande ibland. Men serien återigen gör det så jävla bra att jag är så investerad i allting som händer att det flyter på naturligt. Självklart kommer inte Johnny och Daniel bli bästa vänner över några dagar, troligtvis kanske där alltid kommer ligga lite sot i luften mellan dem. Men deras sätt att agera gentemot varandra och det faktum att man mer eller mindre gjort Johnny till den mest sympatiska och den man hejar på, är ju helt otroligt. Jag kommer aldrig kunna se originalfilmen på samma sätt igen.
Johnny tar också över lite av en fadersroll i denna säsongen. Han och Miguels mamma Carmen tar steget i deras dejtande till nästa steg och blir mer eller mindre ett par i denna. Självklart gör det att han blir mer mjukare till Miguel och även det har sina konsekvenser, men där är seriöst en scen mellan de två som jag blev tårögd över. Där Johnny vill mer än något annat vara en far till Miguel, men att han är dålig på det. Serien är som bäst när den låter karaktärerna verkligen ha dessa realistiska fina stunderna mellan karaktärerna.
Intrigerna mellan ungdomarna fortsätter också. Men man börjar få lite mer grepp att dem själva börjar inse lite mer att allting är på grund av dessa äldre personer och deras konflikter innerst inne. Tory får mer speltid denna säsongen bland annat och man får en ännu större sympati för hennes karaktär och vart hon kommer från. Det faktum att Daniels fru Amanda tar saker och ting i egna händer och försöker hjälpa henne gör också att alla karaktärerna inte är svart på vit.
En ny karaktär introduceras också. Kenny spelad av Dallas Young. Han dyker upp först i avsnitt 2 och till en början känns denna sidokaraktär väldigt orelevant. Det känns också lite rörigt att man tar in en helt ny karaktär mitt i en säsong. Men mot avsnittet slut så förstår man att detta är lillebrodern till Shawn, personen som Robby satt inne med i säsong 3. Via honom så kommer Kenny också in i Cobra Kai och hans karaktär ändras under säsongens gång och har en av de större karaktärsutvecklingarna. Där han går från att bli mobbad till en mobbare själv nästan. Han blir nämligen mobbad av Daniels son Anthony som också får större roll denna säsongen än tidigare.
Men alla dessa sakerna är just det som redan gjort de tidigare säsongerna så fantastiska. Att man lyckas få fram sympati även i de värsta karaktärerna och att man engagerar sig och bryr sig om allihop. Alla sidohandlingar må kännas rörigt och hålla koll på alla karaktärerna. Men det lyckas alltid att få det kännas orörigt (i brist på bättre ord) och alla känns relevanta och viktiga för storyn.
Jag skrev att jag önskade att Terry Silver skulle vara med denna säsongen och jag fick min önska. Thomas Ian Griffith återvänder i rollen som den största skurken i hela "Karate Kid" filmserien. Säga vad man vill om Kreese, men Terry Silver var en galning som försökte mörda Daniel och var hög på kokain. Han var 80-talet i en människa mer eller mindre och även ifall "The Karate Kid III" inte är så jättebra, så är Terry Silver den som gör den filmen. Han får en stor roll i denna säsongen och till en början så även här gör de att man sympatiserar med honom. Han vill från början inte återvända till Cobra Kai dojon och inte ha något med Kreese att göra.
Men sakta men säkert under seriens gång så blir han mer och mer den klassiska Terry som vi alla känner till från filmen och det hela slutar med att han blir en större skurk än vad Kreese någonsin varit. Helt i sin rätta anda återvänder Terry till sitt rätta jag, men ändå med ett par saker som förstärker honom som karaktär. Han är inte bara ond och galen bara för att vara ond och galen som i trean. Thomas Ian Griffith hamnar tillbaka i rollen helt naturligt också.
Allting slutar med den stora All Valley turneringen, här kommer jag inte skriva vem som vinner trots spoilers. Men vi får när avslutet är slut reda på att Miguel har åkt till Mexiko City för att leta reda på sin biologiska pappa och Johnny ska försöka hitta honom och få honom tillbaka. Likadant så märker han att Cobra Kai dojon är tom och inte längre är där han köpte lokalen i säsong 1. Robby dyker upp och är gråtfärdig och försonas litegrann med sin pappa. Daniel får hjälp av Chozen till sin dojo, som nog kommer få ha större roll i nästa säsong vilket är skitkul.
Sist men inte minst får vi reda på att Terry har mutat domarna i All Valley turneringen som Tory ser. I slutet så blir också Kreese gripen för att Terry slog ner Raymond (ja Paul Walter Hauser är med igen i några avsnitt) där Terry sa till Raymond att för att vara med i Cobra Kai ska han säga till polisen att det var Kreese som slog ner honom. Detta slutar med att Terry är den enda ägaren av Cobra Kai som han ska föröka och göra till ett miljonföretag. Här skiner Terry som bäst och hans sanna motiv och ondska kommer fram.
Allt detta låter jätte lökigt för en utomstående och det är det säkert. Men serien är helt i sann anda till filmerna och försöker inte skygga iväg någonting. Det är nostalgi till filmerna, lika mycket som den utvecklar karaktärerna och gör allting så satans bra. Det är få serier jag kollar i en sträcka och detta är en jag ser allt på en gång för jag är så investerad i karaktärerna och deras resa i serien. Om serien kan hålla uppe dessa fyra säsongers kvalité för alltid får de göra hur många säsonger som helst.