Synopsis
"Folk med Ångest" är en dramakomedi om en bankrånare som misslyckas kapitalt genom att råna en kontantlös bank och som slutar med att åtta personer tas som gisslan under ett öppet hus. Efter att ha gett upp stormas lägenheten av de två dysfunktionella poliserna Jack och Jim, som också råkar vara far och son. Det finns bara ett problem: lägenheten är... tom. I en serie motsägelsefulla vittnesmål efteråt berättar gisslan sin version av vad som egentligen hände varpå ett klassiskt – men lustigt – pusselmysterium utvecklas. Allt medan gisslan delar en gemensam hemlighet som skapar ett unikt och nästan okrossbart band mellan dem."Sevärt mysterium som fångar en bra dramakomedi känsla"
"Folk med ångest" är baserad på boken med samma namn skriven av Fredrik Backman, mannen som också skrev "En man som heter Ove". Vanligtvis brukar jag inte vara så förtjust i svenska serier, men denna serien tycker jag är ganska bra. Inte perfekt eller ett mästerverk. Men jag fann mig själv kolla igenom hela serien i en sittning vilket jag sällan gör. Det hjälper också att det bara är 6 avsnitt på 30min vardera, så det hade nästan kunnat bli en långfilm som gick upp på bio också.
Men vad jag gillar här är själva premissen. Det är lite "Cluedo" över det, fast man vet redan vem som är gärningspersonen. Men att alla karaktärerna som är i gisslandramat har något de gömmer och inte säger hela sanningen. Det gör det till en spännande serie som man ändå är intresserad av vart den kommer gå härnäst.
Under seriens gång klipper den tillbaka till själva gisslandramat och fler pusselbitar läggs på plats. Samtidigt som man följer poliserna Jack och Jim (far och son) där de försöker hitta rånaren och pussla ihop allting. Det är ett bra och smart klippningsval att göra, det blir mer intressant och bättre spänning för tittaren. Det blir heller aldrig förvirrande någon gång.
Alla skådespelarna involverade gillade jag, ingen verkade spela över eller kändes som att de var castade fel. Jag gillade dynamiken och kemin mellan Dan Ekborg och Alfred Svensson (mest känd för Leif & Billy). Jag köpte de var far och son och de själva har privata saker utöver utredningen som också får spelrum.
För en serie som heter "Folk med ångest" är där ett par bitar som är deppiga och tunga. Men överlag så har den en halvrolig stämning, ibland kanske de två tonerna inte riktigt mixar med varandra. Men jag tror att folk som är 11+ kan se detta. Det som sålde mig var som sagt premissen och utförandet av själva premissen som jag tycker de hanterade bra. Samt att jag kände för alla karaktärerna vilket är en indikation på bra skådespel. Inte ofta detta händer med en svensk serie för mig, men detta gillade jag.
