Synopsis
En forskargrupp från ett elektronikföretag flyttar in i ett gammalt viktorianskt hus för att börja arbeta med att hitta ett nytt inspelningsmedium. När lagmedlemmen Jill Greeley bevittnar ett spöke, bestämmer teamdirektören Peter Brock inte bara att analysera uppenbarelsen, som han anser är ett psykiskt intryck som är fångat i en stenmur (kallad "stone tape"), utan också att utdriva det - med skräckinjagande resultat."The Stone Tape" är en gjord för TV-film som visades på brittiska BBC i 1972. Filmen ingick i en dubbel-DVD tillsammans med "Ghostwatch" som jag recenserade förra året. Filmen bleknar i jämförelse och är inte alls på samma nivå, men jag kan förstå varför man parar ihop de båda två. Båda är gjorda för TV och var "specialfilmer" som visades kring högtider. "Ghostwatch" på Halloween och denna konstigt nog juldagen.
Berättelsen hade kunnat vara en kuslig spökhistoria, men med åren har den inte åldrats särskilt väl. All elektronisk utrustning är verkligen bara stenålders maskiner i dagens ögon och de ser bara klumpiga ut. Det verkar heller inte göra någon nytta. Likadant så är effekterna inte de mest trovärdiga. Som sagt detta var en tv-film i början på 70-talet så vad de hade och jobba med är det ändå helt okej.
Vad som blir jobbigt dock är att spöket skriker titt som tätt. Detta skriket får tittaren att verkligen känna som att man får tinnitus och är ett av de värsta skriken jag hört på länge. Det var bara allmänt jobbigt och irriterande och inte läskigt för fem öre.
Jag önska detta var mer ihågkommet, men tyvärr blir det inte riktigt så. Miljöerna som vi rör oss vid är ändå rätt bra och det viktorianska huset ger en bra stämning. Jag fick lite "Dracula" vibbar. Samt handlingen är inte så fy skam (skriven av Nigel Kneale som skrev "The Quatermass Experiment"). Men majoriteten av filmen är bara snubbar som snackar om att de inte tror att det är något spöke och att de sällan kommer fram till något. Varpå kvinnan är den enda som sett och vet att spöket är där. Det blir ganska torrt och småtråkigt emellanåt och i det stora hela vet jag inte om jag hade rekommenderat denna specialare.
