Synopsis
Två fattiga studenter deltar i ett drogexperiment, arrangerat av det statliga institutet Butiken. Ett år senare får de en dotter. Det visar sig snart att lilla Charlie inte är en vanlig flicka. När hon blir arg får hon saker och ting att börja brinna - till och med människor. Butiken känner till allt och vill nu ta henne och utnyttja hennes krafter. Butikens agenter skickas ut på en fasansfull skräckjakt efter den flyende Charlie. Efter en bok av Stephen King."Firestarter" är en av ett par stycken filmer denna skräckmånaden som är baserad på en Stephen King bok (imorgon kommer en annan). När jag satt och kollade på filmen så slog det mig att den har mer gemensamt med actiongenren egentligen. Men jag antar idén av att hålla ett barn fånge och sedan utnyttja detta barnet för hennes krafter där hon kan få saker och ting att fatta eld är en läskig idé. Men det är inte konstigt att jag tänker så, då regissören Mark L. Lester senare skulle göra "Commando" från 1985 med Arnold Schwarzenegger.
Men det är också en film som alltid funnits i bakgrunden för mig i min uppväxt bland skräckgenren. Jag minns mina föräldrar pratat om den, jag minns VHS omslaget tydligt och jag minns även klipp från filmen.
Majoriteten av filmen tuggar igenom i ett halvsöligt tillstånd. På både gott och ont. Flashback scenerna till en början känns nödvändiga, men sedan förhastar vi oss igenom och vi vet väldigt lite vad som hände mamman förutom att hon dog "off-camera". Det är inte fören Charlie (Drew Barrymore) och Andrew (David Keith) hamnar på det hemliga labbet halvvägs in i filmen saker och ting börjar hända. Här så känns det som att moderna superhjältefilmer, inte minst "The New Mutans" fått en del inspiration ifrån.
Nu när jag tänker efter så påminner Charlie om en typisk X-Men och hade lätt kunna vara en karaktär som dök upp i serietidningarna. Eller ja vi har ju Pyro.
Emellanåt kan de kännas för mycket av en drama eller att det inte rör sig tillräckligt snabbt. Vissa segment är tråkigare än andra. Men skådespelarna gör bra ifrån sig.
Till en början tyckte jag George C. Scott inte kom till användning, fören han får mer att göra andra halvan av filmen och har den bästa monolog scenen i hela filmen. En intressant notis är att han börjar använda en ögonlapp för ena ögat hallväggs in i filmen. Detta då hans karaktär har ett brännskadat/missbildat öga och makeupen som George C. Scott hade på sig gjorde att han började få inflammation och irritation på riktigt, så man valde att inte ha kvar makeup på ögat längre och fixade detta enkelt genom att karaktären bara sätter på sig en ögonlapp. Problemet fixat. Att han däremot spelar en ursprungsamerikan kan idag ifrågasättas.
Men kemin mellan Charlie och Andrew håller starkt och tack vare bra skådespel inte minst från Drew Barrymore gör dessa scenerna att man bryr sig mer om att vilja se dem fly och överleva.
De allra sista 10 minuterna gör filmen värt det. Då går Charlie amok och spränger sönder allting och för alla explosions fanatiker så är detta en våtdröm att beskåda. Här använder man också tidiga dataeffekter och de har inte åldrats sådär jättebra som när Charlie stoppar en kula mitt i luften eller skjuter iväg eldbollar. Men det är underhållande och det är de viktigaste.
