Synopsis
Om du hittade 30 miljoner kronor som ingen saknar, vad skulle du göra då? För Mahmod Azziz (Kardo Razzazi) är beslutet givet: Att förverkliga sin dröm om att bli sedd som en svensk. En riktig SUEDI. Han tar namnet Sebastian, hyr ett fint radhus på Lidingö, köper en Volvo och börjar bära mönstrade strumpor. Sebastian flyttar ihop med överklasstjejen och åklagaren Isabelle (Agnes Lindström Bolmgren) och planerar ett riktigt pangbröllop. Men Mahmod har ett problem. Pengarna är svenska 500-kronorssedlar som inom två veckor blir ogiltiga. Det svenska drömlivet hotas och frågan är: Hur tvättar man 30 miljoner kronor på två veckor?"Svensk komedifilm som inte landar alls"
Också fortsätter vi med att producera mediokra till dåliga svenska filmer, vars produktion och budget påminner om något som hör hemma i början av 2000-talet i direkt till video hyllan i närmsta hyrbutik. "Suedi" är verken sämre eller bättre än de mesta som vi sett av svenska filmer som släppts direkt på streaming de närmsta året. Jag kan finna där kanske är en eller två småroliga scener. Men att fylla ut en film med en massa kändisar och en galen handling gör inte filmen per automatik bra.
Här väljer Manuel Concha att ta tydliga referenser från "The Wolf of Wall Street" som han nästan mer eller mindre kopierar från och till under filmens gång. Vare sig det är medvetet eller ej. Därför sitter man bara och tänker varför man inte bara ser på den filmen istället vars speltid på 3 timmar känns mindre än denna på 90 minuter.
Det hjälper heller inte att man som tittare kastas in i handlingen. De första 10 minuterna går förbi så snabbt att man inte ens vet vad som försiggår. Vi har en berättarröst som berättar hur allting ligger till, vi börjar filmen med att vi ser slutet av filmen och får en tillbakaspolning om "hur började allting". Men de första 10 minuterna, om man blinkar eller tittar iväg i någon sekund så har man tappat bort sig direkt. Fokuset är överallt och filmen fallerar något kolossalt inom loppet av denna introduktion. Vi får ingen bra karaktärsbeskrivning om vem vår huvudperson är. Vi kastas bara in i allting och ska bara acceptera det som sägs i förbifarten.
Detta hjälper inte i sin tur att filmen har skakiga närbilder på nästan alla scener, varpå klippningen är att byta vinkel efter två sekunder. Faktum är så blev jag lite illamående av att se filmen. Skakiga närbilder är oftast för att skapa en realistisk eller obehaglig stämning. Men eftersom filmen är så överdriven och tillhör komedi genren är detta valet något jag inte förstår.
Som sagt någon enstaka scen som kanske fick mig att småfnittra, främst Johan Ulveson och Suzanne Reuter. Men återigen är detta bara ett praktexempel där vi i Sverige inte har någon budget att kunna göra något coolt med polisskjutningar där allting måste vara datagjort och minimalt. Allting känns billigt gjort och all cred om det är så att de inte hade något stöd från SFI eller något annat större bolag att de lyckades göra färdigt en film. Däremot undrar jag då hur de fick alla kändisar med i den. Kort sagt, detta är ännu en svensk film som fallerar i mina ögon.
