Midnight Mass

Mike Flanagan har på senare år blivit ett stort ansikte utåt för skräck. Hans filmer har verkligen utvecklats och blir bara bättre och bättre. Samtidigt som han skapade en av de bästa serierna någonsin med "The Haunting of Hill House". Förra året kom "The Haunting of Bly Manor" som han inte var lika mycket involverad i, men fortfarande hade en stor hand i då han hjälpte att skapa den, producera och regisserade första avsnittet. Kritiken den serien fick var att det inte var tillräckligt med skräck och mer av en romantisk serie. Här tror jag fler kommer kritisera genren då detta om något är mindre skräck än "Bly Manor". Men det är fortfarande en bra serie.

Det märks att Mike Flanagan har ett öga för att skapa dramatiska scener och lägga drama i huvudfokus i sina verk. Inte minst så är de allra starkaste bitarna från "The Haunting of Hill House" de dramatiska bitarna, vilket då gör de läskiga scenerna mer skrämmande. Här får vi liknande uppbyggnad, i att det är långsamt i början och det är inte fören slutet då saker och ting börjar hända. Här är de dramatiska bitarna ungefär lika bra hanterade, men det kanske kan kännas som att det är lite för många karaktärer att hålla rätt på.

Idén att vi fokuserar på byborna på ön är en smart idé att placera tittaren hos. Men när man har 10 karaktärer som man klipper mellan och alla har någon form av sidostory så blir det mycket att ta sig igenom. Vissa läggs de extra mer tid hos än andra, vilket då gör att slutet på vissa karaktärer inte känns lika dramatiskt som serien kanske vill att man ska ha det som. Där är även många långa scener där karaktärer pratar om döden, men också religion, Gud, Jesus och tro. Det kan bli lite för mycket. Även om jag förstår djupet i konversationerna och att de har en viktig roll för serien, så kan de i det stora hela bli lite för överflödigt.

Jag vet inte riktigt hur mycket serien i marknadsföringen har gjort reklam vad för typ av skräck serien är. Därför tänker jag inte gå in så mycket i vad som faktiskt försiggår på ön och vad det egentligen är som ligger bakom allting. Det märks dock tydligt att Mike Flanagan tagit en del inspiration från Stephen Kings olika verk. Där är även en ganska stor sak som tog mig på bar överraskning i avsnitt 5.

För alla skräckinbitna personer vet jag inte riktigt hur mycket man kommer tycka detta är 100% skräck. Det är utan tvekan en serie som tillhör skräckgenren, men kanske inte så läskig och i den mån som man hade hoppats på när man ser på de tidigare verken från Mike Flanagan. Men det är också hans briljans att kunna hantera mixen av att ha djupgående karaktärer i dramatiska scenarion och spela det som en dramafilm/serie. Man bryr sig mer och de gör skräckelementen bättre i det stora hela. Det är inte alls i närheten av vad "The Haunting of Hill House" serien är. Jag kan också tycka att stämningen och atmosfären var bättre gjord i "Bly Manor" än här. Men det är utan tvekan en serie som visar att Mike Flanagan har talang och att jag år efter år kommer se fram emot hans nya skräckserie på Netflix.