Synopsis
Familjen Andersson och familjen Blixt ska åka till Karins faster Hulda och fira midsommar. Men precis innan de åker gör Sophie slut med Sune! Katastrofen är ett faktum. Sune bestämmer sig för att vinna tillbaka Sophie igen genom att fira en riktigt romantisk midsommar med henne – precis som mamma och pappa gjorde för 20 år sedan. Men frågan är om Sune tänker för mycket på att allt ska vara bra på hans sätt, och glömmer bort att alla inte tycker som honom."Tredje gången gillt och lika charmigt och roligt"
Tredje gången gillt bukar man säga och så även i detta fallet. De senaste två Sune filmerna har tagit mig med överraskning över hur mycket jag har gillat dem. De har lyckats både på komedi fronten och fått mig engagerad i karaktärerna. Jag påstår inte att filmerna är mästerverk vid någon benämning eller att de mäter sig i samma nivå som de gamla klassikerna "Sunes jul" och "Sunes sommar". Men efter vad var de outhärdliga Sune filmerna som kom 2012, 2013 och 2014 är dessa som en frisk fläckt och det är som att jämföra "Gudfadern" med "Disaster Movie".
I denna filmen vankas det midsommar, en klassisk setup i svenska filmer och det bjuds på det man förväntar sig av knasigheter. Som med de tidigare filmerna lyckas filmen göra dessa knasigheter på ett värdigt sätt. Kanske är det för att vi är vid tredje filmen och vi har lärt känna dessa karaktärerna bättre.
Däremot måste jag säga att denna filmen är den "mognaste" av de alla tre. Med det menar jag att den drar ner en del på humorn och fokuserar mer på det viktigaste - nämligen relationen mellan Sune och Sophie. Detta kan vara på både gott och ont för de som tittar på filmen. För vissa har vant sig vid att det ska vara mer humor i filmerna och det är något barnen kan relatera till och skratta åt. Samtidigt känns det som en naturlig väg att gå just för att Sune och Sophie är äldre. Jag kan se folk skämta om att Elis Gerdt är vid målbrottet under hela filmens gång med hans röst, men jag finner det charmigt. För detta är en film om ung kärlek och hur överdriven man kan vara ibland i att tala om en simpel sak till någon. Hade jag önskat mer humor? Möjligtvis, men jag uppskattar samtidigt denna vägen som filmen tar och att en mogen Sune film inte är helt omöjligt. Idén om en film där vi följer en vuxen Sune med sin familj fick jag upp i huvudet.
Mest av allt är jag bara glad att denna filmen också levererade som de två tidigare filmerna. Även om humorn är minskad från tidigare filmer, så när det väl är roligt är det lika roligt som förr. Men jag fann mig själv uppskatta att filmen precis som karaktärerna växer med dem och blir mognare och mognare för varje film och dessa stunder mellan Sune och Sophie tycker jag filmen sköter väldigt sött. Det är en konflikt som uppstår vid tredje akten, men jag erkänner att den inte riktigt spelas ut som jag trodde den skulle göra vilket jag ser som positivt.
Dessa filmerna var planerade som en trilogi så jag tror inte det kommer komma fler filmer med denna Andersson familjen, även om jag inte hade haft något emot den. Men på något sätt lyckas dessa nya Sune filmerna bli en av de bättre trilogierna som svensk film har producerat.
