Synopsis
Den animerade dokumentären FLEE berättar den sanna historien om en man som tvingas konfrontera sitt förflutna för att rädda sin framtid. Amin kom från Afghanistan till Danmark som ensamresande barn. Som 36-åring är han framgångsrik akademiker och har gift sig med sin pojkvän. En sedan 20 år tillbaka dold hemlighet riskerar att rasera det liv han har byggt upp. För första gången berättar han sin historia för en nära vän."En av de bästa dokumentärerna jag sett på ett tag"
"Flee" är skriven och regisserad av Jonas Poher Rasmussen. Det är en dokumentär om en person vid namn Amin. Som berättar sin livshistoria om hur han flydde Afghanistan och hamnade i Danmark. Han väljer att berätta sin livshistoria för att kunna ta itu med sitt förflutna så han kan leva och ha en framtid där han befinner sig just nu, med sin pojkvän. Allt detta väljer han att berätta för en av sina bästa vänner.
Det som är slående med filmen är att den är animerad. Vilket jag i dokumentär form inte riktigt sett förr, visserligen bland kortfilms dokumentärer att man gjort så. Men en hel spelfilm är jag osäker. Men det blir ett helt annat berättande genom att göra så. Delvis för att Amin vill vara hemlig för det han berättar, då han vill skydda sin familj. Men även då där säkert inte finns jättemycket arkivmaterial att jobba med. Så blir det animerade som en berättelse i sig. Det är som att man ser en film spelas framför en, men man blir påmind emellanåt att det faktiskt är en dokumentär.
Amins historia är en som känns bekant. Nästan alla flyktingar har denna bakgrund, men ibland kan det vara bra att bli påmind. Jonas Poher Rasmussen lyckas skapa ett bra drama utifrån denna historia. Det är verkligen gripande, engagerande och sorgligt. Även emellanåt så får vi riktiga arkivbilder ifrån nyhetssändningar eller dylikt. Dels för att bli påmind om att det är en dokumentär, men de överstiger heller inte. De används på ett väldigt naturligt sätt som en del av berättandet och kommer bara in när det verkligen behövs för filmen.
"Flee" är en enastående dokumentär och en av de bästa jag sett på dokumentärfronten på ett tag. Idén att genom hålla Amin anonym och skapa berättelsen utifrån att göra det animerat är ett intressant grepp. Det har säkert gjorts förr i dokumentärgenren, men här kommer det till filmens fördel så naturligt. Det känns som man ser ett riktigt drama återskapas framför ens ögon. Och man blir påmind emellanåt att detta har hänt på riktigt och är en dokumentär. Även ifall Amins historia är en av flera tusen av flera flyktingar som har likadana berättelser, så lyckas man ändå skapa starka känslor utifrån hans historia och göra den unik. Att han också är homosexuell vilket är ett stort nej där han kommer ifrån lägger bara extra mycket kraft i allting också.
