Synopsis
Dickinson dras ut ur sitt privata litterära liv och kastas in i allmänhetens ögon, medan hon kämpar med känslan att strävan efter berömmelse kan vara ett farligt spel för henne att spela."Samma känsla som första säsongen"
Andra säsongen av serien "Dickinson" är detsamma som den första. Den har samma tematik, humor, drama, känsla. Det är en bekantskap helt enkelt. Det är lite som förs vidare från tidigare säsong, men överlag förstår man att detta är en serie som inte är menad att följa en 100% röd linjär strukturerad handling från punkt A till B. Första säsongen fann jag vara helt okej och så likadant med denna säsongen, den är verken bättre eller sämre.
Hailee Steinfeld visar att hon är en sann talang vad gäller unga skådespelare. Jag tycker hon finner rätt i rollen som Emily Dickinson. Det står dock att serien är en biografi på hennes liv, men hur sann serien egentligen är ska nog tas med en nypa salt. Jag vet inte, men så fort man mixar in modern humor i många scener och när hon åker häst och vagn med döden. Så känns det som man tar många friheter i vad som egentligen hände i verkligheten. Men det känns som redan vid första marknadsföring av serien att man tog avstånd från verkligheten i en del aspekter.
Andra säsongen utvecklar vissa aspekter som hände i första säsongen. Som att Emily ska publicera sina dikter och hennes känslor för Sue. Men annars följer den ungefär i samma stuk som att ha lite roliga saker som inträffar i varje avsnitt som inte har jättestora konsekvenser på nästa avsnitt. Det är mysigt och välbehagligt att titta på utan att behöva koncentrera sig allt för mycket. Det är ingen storfavorit bland alla serier jag tittar på. Men ibland kan det behövas något lite mer lättsamt och då funkar denna.
