Synopsis
HORIZON LINE är en actionladdad thriller om ett före detta kärlekspar som återses efter flera år, i samband med en god väns bröllop. När de ska åka ett litet flygplan till bröllopet på en tropisk ö i Indiska oceanen, drabbas deras pilot av en hjärtattack och dör. Ensamma och vilsna ovanför havet tvingas de flyga det skadade planet och försöka hitta land innan bränslet tar slut."Så lökigt att det nästan blir skrattretande"
"Horizon Line" är Sveriges och framförallt SF Studios första försök att göra internationell Hollywood film för den internationella marknaden. Även ifall det är amerikanska skådespelare, alla pratar engelska och det utspelar sig ute vid något tropiskt ställe. Så är filmen 100% svensk. Om detta är en indikation på vad vi i Sverige kommer fortsätta med är vi ute på farvatten, för detta är magplask så det skriker om det.
Jag har hört talas om detta projektet ganska länge. Men redan från början blev jag orolig och ännu ett tecken på att vi i Sverige inte verkar veta vad vi ens håller på med när det kommer till film. Manuset är taget från en daskig överlevnadsfilm från 90-talet och ingenting förnyat med det. Det är så uppenbart att det är skrivet av dessa två manusförfattare vars jobb är att skriva manus till diverse studios och sedan få pengar för det, innan de börjar skriva nästa. Så när SF kommer till Hollywood så har man bara tagit en hög med manus de själva inte är så värst intresserade av för de vet hur usla manusen är. Också har SF fått välja mellan pest eller kolera.
Detta är nästan skrattretande dåligt just för allvarlig filmen tar sig själv. De som gjort den tror på blodigaste allvar att detta är en spännande nagelbitare som är femklassig i sin produktion, skådespel och regi. Den tror det är någon form av "Gravity" men det är så långt ifrån det du kan komma. Det är så lökigt att jag inte ens kan börja beskriva det. Men det faktum att när de åker in i en storm så är molnet format som en dödskalle borde indikerar på hur löjlig denna filmen är.
Ingen karaktär i filmen beter sig realistiskt heller. Det är också så uppenbart att när de befinner sig utanför planet att dem är framför en green-screen, inget med det känns övertygande. Jag trodde mer på att Steven Seagal befann sig på taket i ett rörande tåg i filmen "Under Siege 2: Dark Territory".
Skådespelarinsatserna är bedrövliga också. Här kan jag inte annat än att skylla på regissören Mikael Marcimain. För jag vet att Allison Williams är en talangfull skådespelerska som gjort bra ifrån sig i in princip allt annat jag sett henne i. Men här agerar hon som om att hon befinner sig på en berg och dalbana och ser nästan ut som hon ska brista ut i skratt. Och om man har Keith David i sin film, använd inte honom i bara 5 minuter och sedan släng honom åt sidan. Skäms på dig film!
I sin helhet kan jag inte rekommendera denna filmen. Det är nästan skrattretande för hur allvarlig den tar sig själv och hur karaktärerna agerar. Skådespelet är under all kritik och dialogerna är förbluffande dåliga. Som en överlevnadsfilm och spänningsfilm vet jag inte vem den kommer tilltala. Jag kanske är lite för hård mot filmen, men faktum är så fann jag den vara så utdaterad i 2020. Klart man kan göra överlevnadsfilmer, jag såg en förra året med Mads Mikkelsen i "Arctic" som var bra. Men genom att försöka gör detta till någon lökig actionrulle samtidigt där något måste hända var 10:e minut och ta det på blodigt allvar. Gör så jag bara kommer titta ner på filmen. Jag hoppas SF lär sig av sina misstag för jag blir bara mer och mer oroligare som filmälskare och "filmskapare" över vad vi producerar i detta avlånga land.
