The Black Cat

Ännu en gång har vi en film baserad på Edgar Allan Poe. Men detta är bara en film som har namnet gemensamt, den följer ingenting utav boken alls. Detta är en mer "who done it" typ av film. Så det är mer mystik än skräck. Men där är mordoffer i filmen, den har en stämningsfull atmosfär och känsla. Samt Basil Rathbone och Bela Lugosi dyker upp, så det kan verkligen passa in i en skräckmånad.

Som jag skrev är det mer utav en skräckkomedi och har mystiska element i sig. En äldre dam håller på att dö och har skrivit sitt testamente. När hon läser upp hur fördelningen med pengarna och huset kommer bli, är vissa mindre nöjda än andra. Den äldre damen hittas senare mördad och man försöker lista ut vem som ligger bakom dådet.
Samtidigt har du två utomstående personer som dyker upp som är filmens huvudpersoner. Den enda försöker lösa mordet, medan den andra är där för försäljning av huset och hans komedi består av ordvitsar. Han är totalt ovetande om att ett mord har inträffat och vad för typ av film han är med i. Till ett visst plan är det roligt. Men samtidigt blir det uttjatat ganska fort med alla hans ordvitsar.

Bela Lugosi har en liten roll och är ganska icke-existerande. Man hade kunnat skippat rollen helt eller haft vem som helst spela den. Återigen en skitroll som Lugosi bara fick, den mannen förtjänade bättre i sin karriär. Basil Rathbone är heller inte med jättemycket. Kul med en liten biroll av Alan Ladd, mer känd som Shane i westernfilmen "Shane".

Filmen gör sig bäst en sen kväll nu i höst. Den har fint foto och atmosfären och miljöerna är på topp. Mystiken är duglig men inte jätte engagerande. Även komiken kan bli lite för mycket ibland. Men som en liten bortglömd Universalfilm från deras 40-tals bibliotek bland alla deras skräckfilmer är den väl värd en titt. Speciellt för sådana som mig som gillar denna tidens era av skräckfilmer från Universal.