Synopsis
I RYMDRESAN får vi följa 12-åriga Mariana och hennes styvbror Marcus som efter ett bråk hamnar ombord på en hemmabyggd raket. Bakom raketbygget står Albert, en lätt galen vetenskapsman, och hans hjälpreda Lemming, en talande lämmel. Tillsammans ger sig den osannolika kvartetten ut på en fartfylld resa bakåt i tiden för att hindra en raketolycka som tog livet av Alberts stora kärlek Lisa. Men för att lyckas måste man först stoppa en gigantisk asteroid på väg rakt mot jorden. Resan tar våra udda hjältar till Mars, genom svarta hål och 65 miljoner år bakåt i tiden innan de fyra astronauterna ställs inför ett avgörande val: Ska de rädda jorden eller Alberts stora kärlek?"Bedrövliga effekter och humor, men i mitten av allt ett bra budskap"
"Rymdresan" är inspelad på Stiller Studios. En studio lokaliserad på Lidingö som enbart jobbar med green-screen. Bolaget stod bakom bland annat de tre Lasse-Maja filmerna som gjordes för några år sedan. Oftast är det barnfilmer eller filmer riktade åt hela familjen som används till just detta. Sanningen är den att jag inte är något fan av hur denna looken ser ut. Det ser snarare ut som att man har placerat riktiga människor inuti ett spel från början av 2000-talet. Även ifall denna filmen inte störde mig lika mycket som de tre Lasse-Maja filmerna som också gjordes där, så var det fortfarande en stor faktor till att jag inte gillade filmen.
Dessvärre är Sverige ett land som inte har någon budget till att göra rymdfilmer. Eller vänta, det har vi visst det. Kolla bara på 2018års barnfilm "Ensamma i Rymden". En film som gjordes uppe i Boden av ett litet mindre independentföretag. Visst det är två helt olika stilar för två olika berättande åt varje film. Men jag har så svårt för plastigt och fejk när man kan åstadkomma så mycket bättre och snyggare visuellt. Jag förstår betydelsen för vad green-screen kan användas till och hjälper till. Men att göra hela långfilmer bara framför en green-screen är väldigt svårt och fallerar oftast. Enda stora undantaget är "Sin City" som jag kommer på i detta nuet, där man fångar serietidningarna till fullo för det visuella ögat.
Filmen i sig som helhet är ännu en medioker sådan. Humorn är helt klart det som är mest plågsammaste i hela filmen. Du har bajs och fisskämt, för vi svenskar kan inte tänka på något annat än sådan humor när vi gör filmer åt barn. Du har en scen där den unga killen helt utan anledning börjar dansa med en dinosaurie. Efter att ha kollat upp så visar det sig att det är Theodor "Theoz" Haraldsson som skådespelar, en artist som jag antar är känd bland alla barn. Han dansar förövrigt till en av sina egna låtar, så filmen kände att de bara behövde en scen där han dansar så alla hans fans kan bli glada. Vi har tydligen kommit till det stadiet nu att vi inte längre vill göra kvalitetsfilm, utan måste rikta in oss till alla internetkändisar för att locka in en publik och slänga in saker de är kända för...suck...
Hans skådespel är bedrövligt, men att klanka på barnskådespelare som inte är bra har aldrig varit något jag gillar och inget man egentligen ska rikta någon större kritik åt. Men med tanke på att han redan är känd sedan innan och har en fanbase så kan jag tycka en sådan kritik inte kan tas allt för hårt.
Budskapet filmen förmedlar fram är det jag kan stå bakom. Jag kan alltid uppskatta en film som riktar sig åt mindre och talar väl om rymden. På så sätt kan man se filmen lite som en utbildningsfilm, fast den tar många friheter mot vad hur verkligheten är. Men om denna filmen får en liten person på 5-6år att vilja bli astronaut ser jag bara det som positivt.
Överlag är "Rymdresan" det jag misstänkte den var. Effekterna och humorn är på lägsta nivå som det kan komma. Jag förstår idén med en mer barnsligare film rent visuellt, men hela tiden satt jag bara och tänkte på tidigt 2000-tal spel med människor i den. Det är ett fint budskap för de allra minsta och för dem kommer filmen gå hem. Det är inte det värsta jag har sett, men filmen för en fullvuxen person kommer inte göra så mycket.
