Synopsis
Regissören bakom succékomedin The Death of Stalin har skapat en oemotståndligt fartfylld och humoristisk film som utspelar sig i det viktorianska London. Dev Patel från Slumdog Millionaire och Lion spelar den föräldralösa David som med gott hjärta och stor äventyrslusta upplever allt från fattigdom till överdåd, från grymhet till sann kärlek. På vägen möter han en färgstark samling excentriker, spelade av stjärnor som Tilda Swinton, Hugh Laurie, Peter Capaldi, Ben Whishaw och Gwendoline Christie. En nyskapande tolkning av Charles Dickens klassiker."Trivsam och underbar adaption med sin egna touch"
Efter att ha gjort succé med filmerna "In the Loop" och "The Death of Stalin". Samt står bakom hyllade serien "Veep". Tar sig regissören Armando Iannucci an Charles Dickens novell "David Copperfield". Självklart med sin egna touch och stil, vilket har resulterat i en del blandade åsikter. Den främsta kritiken är att filmen inte följer novellen så bra och tar sina egna friheter. Många har bland annat klagat på att speltiden är alldeles för kort för att berätta en bok på så många sidor. Jag har aldrig läst boken även ifall jag stött på den. Bedömer jag filmen enbart som den är, så fann jag mig själv väldigt fascinerad och underhållen av den.
Armando Iannucci lyckas bygga sin film på sina sidokaraktärer. Alla skådespelarna levererar full ut vilket gör att varje karaktär blir minnesvärd. Somliga kan kännas lite förhastade som Ben Whishaw som den lurige Uriah Heep. Medan andra som Peter Capaldi som Mr Micawber och Hugh Laurie som Mr. Dick, är karaktärer jag kommer komma ihåg ett bra tag framöver. Världsbygget i att skapa alla dessa miljöerna och placera tittaren i den är en svår uppgift. Men jag tycker man har lyckats väldigt väl här. Jag kände mot slutet att jag hade tagit del av David Copperfield's liv och äventyr.
Filmen kategoriseras också som komedi. Den biten kan jag känna mig 50-50 på. Det är inte i närheten utav samma satir och komiska touch som "The Death of Stalin" hade. Men där är ett par sköna och roliga stunder från och till. Den som fick mig att skratta mest var Hugh Laurie som Mr. Dick. Så komedifronten är inte filmens starkaste sida, men den finns där för att jämna ut och göra filmen betydligt mer familjevänlig och trivsammare. Vilket jag kan uppskatta i det stora hela.
Överlag blev jag positivt glad över att se denna filmen. Hur vida sann den är till boken kan jag inte kommentera eller kritisera då jag aldrig läst boken. Vad jag har förstått dock så är detta inte en sann adaption till boken, eller snarare tar en del friheter och fladdrar bara förbi många delar. Mycket utav det som gjorde filmen för mig var att jag lärde känna dessa karaktärerna längs resans gång, vissa mer minnesvärda än andra. Jag tror där kan finnas en publik för denna filmen, men det är nog inte fans utav boken hur udda det än må låta.