The Irishman

Martin Scorsese återvänder till sina rötter med denna mäktiga maffia film. Han återförenas med Robert De Niro, Joe Pesci och Harvey Keitel och jobbar för första gången med Al Pacino. Jag har länge följt detta projektet och väntat ivrigt i över ett år på den. Så mina föväntningar var såklart höga och som vanligt så gjorde inte Martin Scorsese mig besviken. Då är den stora frågan varför detta inte visas på större biografer och släpps direkt på Netflix. Sanningen är den att Netflix är det enda bolaget som var villiga att ge Martin Scorsese de pengarna han behövde för att göra denna filmen. Från början skulle Paramount distribuera, men när budget översteg över 100 miljoner hoppa de av och Netflix tog upp rättigheterna.
Det är verkligen en tragedi när vi lever i en tid då man inte är villig att sats på en av de största pionjärerna inom film och hans vision. Att efter allt det som Martin Scorsese har gett oss inte bara av hans egna mästerverk, men också filmvetenskap, kunskap och förvara äldre filmer. Så är tacken ett nej för man överstiger budgeten och är rädd för en flopp. Jag pekar inte fingret på Netflix här, då de faktiskt är de som var villiga att ge oss denna filmen. Men att en film som Martin Scorsese har gjort med denna kvalité och med dessa legendariska stjärnorna bara visas i få antal biografer för att sedan kollas på hemma, är bara fel i mina ögon. När vi har filmer som "Last Christmas" eller "The Informer" som får pengar ifrån stora bolag och visas på över 1000 biografer, så ska detta visas på få antal och majoriteten kommer bara kunna få se det hemma. Detta är inte den typen av film och jag är rädd att de som sitter och zappar genom Netflix och kollar på den kommer det inte gå hem hos. De sitter och pillar på mobilen, de halvkollar, efter 30 minuter undrar de hur långt kvar av filmen det är och efter en timme stänger de av för det är för tråkigt och för långt. Jag kanske låter fånig nu, men det är den verklighet vi lever i just nu och vart en del av framtiden för film ligger och det är inte den framtid jag vill ha för film. För de som säger det spelar ingen roll, det gör det. Du uppfattar en film helt annorlunda i mörkret utan mobil i handen jämfört med hemma och du småkollar på mobilen emellanåt. Precis som att man kollar en serie veckovis, jämfört med alla avsnitt på en och samma dag tar man in info på olika sätt.

Jag ber om ursäkt för den utläggningen men jag var bara tvungen att få det ur mig, då jag länge gått med de känslorna. Återtillbaka till filmen som är ett mästerverk som Martin Scorsese har gjort. Man märker klart och tydligt att detta är en av hans filmer, då den har alla hans typiska drag som vi lärt känna med åren. Men den kopierar aldrig någon utav hans tidigare maffia filmer, detta är ingen kopia av "Goodfellas" till exempel.
Till skillnad från en del av de filmerna, har denna ett mer långsammare tempo och en mer lugn känsla över sig. Det är inte lika rappt klippt och spelas istället upp som en harmonisk melodi. Vilket känns helt rätt för denna filmen. Men det betyder inte att det är en långsam film där folk bara pratar. Där är spänningsfyllda scener och en av de mest nervkittlande scenerna från i år finns att hitta här i en 15-20 minuter sekvens.

Skådespelarna gör några av sina bästa insatser på väldigt länge i deras karriär, framförallt Robert De Niro och Al Pacino. Som inte har medverkat i särskilt bra filmer på senare år. Joe Pesci som praktiskt taget är pensionerad återvänder och gör sin bästa insats sedan Casino från 1995 (han har inte gjort så mycket mellan den och denna). Jättekul också att se Harvey Keitel med Scorsese igen då det var dem som började samarbeta först innan det blev Martin Scorsese och Robert De Niro teamet.

En annan aspekt som många pratat om med filmen är "deaging" effekterna, på hur Robert De Niro, Joe Pesci och Al Pacino ser yngre ut via dataeffekter i ansiktena. Till en början reagerar man på det och man märker direkt hur konstigt det ser ut. Men efter en 20 minuter så vänjer man sig och till slut så märker man inte av det överhuvudtaget och är så fokuserad på allting annat att det inte ens blir anmärkningsvärt.

Där är en scen som också gjorde mig lite rörd. Inte för att scenen i sig var sorglig men för att jag började övertänka. Men det är en scen mot slutet av filmen där både Robert De Niro och Joe Pesci är gamla och mitt i allt så tänkte jag på att jag sitter och kollar på slutet av en era nästan. Denna typen av filmer som Martin Scorsese gör kommer vi inte riktigt uppleva igen. Filmindustrin ändras drastiskt och även bolagen börjar överkolla på speltid och manus och allting för att göra det så perfekt och korrekt som möjligt. Superhjältefilmerna är hetast just nu och Disney största bolaget som äger nästan 50% av filmmarknaden. Personer som Martin Scorsese som gör sin vision och står för sina 209 minuter episka långfilm kommer bli en mer sällsynt variant. Så när Robert De Niro och Joe Pesci sitter och delar bröd i slutet gamla och skruttiga känns det som att deras tid är förbi och den nya vågen redan tar över.
Jag vill bara understryka att jag fortfarande tycker kvalité existerar, detta året har varit ett bra tecken på det framförallt i indiemarknaden där det verkligen hålls vid liv och stadigt. Jag är också en person som gillar superhjältefilmerna och en av mina favoriter detta året är "Avengers: Endgame", men får lov att älska båda.

På tal om speltiden och dess 209 minuter. Det känns verkligen inte som det och tiden flyger bara iväg och när eftertexterna började tänkte jag att det inte kunde stämma att det redan hade gått 3tim 29min. Slutet är också nog mitt absoluta favoritslut i en film från detta året när jag tänker efter.

Så för att sammanfatta kort efter mycket av mina överanalyser på annat håll är "The Irishman" ett sant magnum opus ifrån Martin Scorsese. Detta är 209 minuter som är episka och som levererar på varje sekund som räknas. Med fantastiska insatser från alla skådespelarna involverade och ett starkt regi ifrån mästaren själv. Även ifall det är en maffia film så kopierar inte Scorsese sina tidigare filmer och man märker en tydlig skillnad i klippningen och tempot, men allt för filmens fördel. Jag hoppas så många som möjligt tar sig chansen att försöka se filmen på bio, för jag lovar er det blir inte samma sak hemma.