Synopsis
Mark, en lugn och försynt ung man, jobbar på en filmstudio och vid sidan av detta tar han flickfoton ovanpå en sjabbig tidningskiosk. Besatt av bilden bär han alltid med sig sin lilla kamera och dokumenterar sitt liv och sina... mord! Det är nämligen så att Mark är speciellt intresserad av att fånga den rena skräcken i kvinnors ögon. En kvinna som hyr rum i Marks hus blir förtjust i honom och vill veta mer om hans liv och hans filmande. Kanske får hon veta mer än vad hon ville."Peeping Tom" har en väldigt intressant historia bakom sig. Den anses enligt många vara den första "slasher" filmen som har gjorts (kom ut några månader före Psycho). Vilket gjorde att när den kom ut blev total sågad av kritiker, gick knappt upp på biograferna och bombade när den väl gick upp och förstörde Michael Powells karriär (en Oscarsnominerad person). Genom åren har den funnit ett så kallat "kultstatus" med folk och när andra stora regissörer (Martin Scorsese) tog fram den i rampljuset har den idag blivit en klassiker och anses vara en av de bästa filmerna skräckgenren har att erbjuda.
Det är nog också första gången vi får följa allting från mördarens perspektiv. Här så använder han sig utav en kamera när han förföljer sina offer och sedan mördar dem. Vi tittaren får se det från kamerans perspektiv och det var en ganska revolutionerande teknik för tiden den kom ut. Idag är filmen dock ganska så tam i jämförelse med andra filmer som kom ut under 70-talet och även senare inpå 60-talet. Där är egentligen bara en scen som har blod i sig och en gnutta nakenhet som vid den här tiden kanske kändes chockerande. Men idag inte gör så mycket.
Vad man istället kan beundras av idag är mycket av tematiken som ligger bakom filmen och hos karaktären Mark, spelad av Karlheinz Böhm. Vi får se hur hans far gjorde experiment på honom som barn och hur det har satt sina spår på honom i vuxenålder, varpå han är mentalt ostabil och går rundor och gör dessa morden på kvinnorna. Vi sympatiserar aldrig med honom och filmen porträttar heller inte honom som en syndabock, men vi får ändå en klar bild i vad som försiggår och varför han beter sig och gör som han gör, vilket sätter saker och ting i bättre perspektiv.
Karlheinz Böhm gör nog också en av de bästa insatserna jag sett i en skräckfilm. För han har ingenting att gå på från tidigare filmer eller inspirationer, då detta var praktiskt taget den första i genren att porträtta en sådan psykologisk sjuk person i rampljuset. Oftast var dessa karaktärerna gömda i tidigare filmer och hade väldigt lite till karaktärsutveckling. Men när jag ser Karlheinz Böhm som Mark tror jag på fullaste allvar det är Mark och ingen annan framför kameran.
Detta är utan tvekan en direkt favorit ifrån min sida. Det handlar inte så mycket om hur mycket våld filmen kan visa till tittaren, utan att göra en ifrågasatt och obekväm i att följa och se Mark göra dessa hemskheter. Filmen hade lätt kunnat hamna i en "grindhouse" stämpel men tack vare Michael Powell så hanteras detta som om det vore en seriös dramafilm och den levererar på alla fronter. Det är också en fantastiskt plåtad film och Michael Powell vet verkligen hur han ska filma och vad han ska visa för tittaren. Inte bara är det en film med en intressant historia bakom sig, lyckligtvis är det också en fantastisk film att titta på.
