Blinded by the Light

Under flera år har den här recensenten varit besatt av Bruce Springsteen. Jag har köpt hans skivor, lyssnat på varenda låt och vallfärdat till hans konserter. Så när nyheten släpptes att en film inspirerad av ”Bossens” texter skulle upp på vita duken var såklart mitt intresse väckt. Jag äntrade biografen för Bruce - men lämnade den berörd av en väldigt stark och dessutom sann historia.

Filmen är baserad på Sarfraz Manzoors självbiografiska bok ”Greetings from Bury Park”. Det är sent 80-tal; konservativa tider med ledare som Thatcher och Reagan. Arbetslösheten är hög och nynazister, som vill att Storbritannien ska vara vitt och inget annat, marscherar på gatorna.

Mitt i detta bor den pakistanska tonåringen Javed Khan, i arbetarklass-kvarteren i Luton, Storbritannien. Han drömmer om att bli författare men tyngs ned av sin stränga far som vill att han ska hedra sitt ursprung och sätta sin familj i första rummet. Han upptäcker då Bruce Springsteens musik och hela hans tillvaro förändras. Regissören Gurinder Chadha, känd för ”Skruva den som Beckham” har tagit sig dramatiska friheter givetvis, men den emotionella kärnan och vår huvudpersons resa är densamma.

Filmen är ett sprakande energiknippe som hyllar musiken, Springsteen, arbetarklassen, drömmarna men framförallt det skrivna ordets makt. Det är ett visuellt slående lyckopiller som också har en känslosam tyngd, då filmen i grund och botten är en uppväxtskildring. Relationen mellan en far och son står i centrum, där Javed försöker hitta ett sätt att leva efter familjens traditioner, samtidigt som han vill gå sin egen väg och detta speglas väldigt bra i Springsteens texter.

Det hela är oerhört väl ihopsatt. Man har lyckats kombinera viljan att följa sina drömmar och relationen med fadern och sitt ursprung, inramat av Springsteens musik. Alla komponenter bygger ovanpå varandra och driver fram en varm och känslosam historia som inte kommer lämna någon oberörd.