Synopsis
Ett par åker på tältsemester för att hitta tillbaka till varandra. En varietéartist och hans skumraskfölje dyker upp från skogens mörker, terroriserar paret och lurar dem djupare och djupare ner i en malström av psykologisk terror och förnedrande slapstick. En ond saga om mörka skogar, en man i stråhatt och en kaninfamilj som slås i spillror."Johannes Nyholm har gjort en exploitation film"
Det finns inget annat sätt att säga det på. Men detta är en modern version utav vad de typiska exploitation filmerna var förr i tiden. Jag tänker mig då specifikt filmerna där mördarna brutalt mördar personerna i filmen. Här blir det dock en tolkning à la "Groundhog Day". Där vår huvudperson återupplever händelsen om och om igen och är medveten om den. Handlingen kan också efterlikna "Funny Games" lite grann. Men såklart så har Johannes Nyholm sin egna tagning på allting och självklart är där massvis med artsy saker i filmen som jag inte alls förstod mig på.
Det är en smått komplicerad film att försöka sätta ord på, samt vad jag verkligen tycker om den. Jag kan börja med att idén med de olika "mördarscenerna" tycker jag vad bra hanterad. Det var ett smått kul koncept och idén att denna kulturnisse som blev hyllad och vann en massa priser för sin film "Jätten" några år tillbaka, i grund och botten här har gjort en skräckfilm som följer typiska spår av vad exploitation filmer gjorde förr i tiden.
Sedan har vi dock emellanåt de mer artsy scenerna. För något år sedan gjorde Johannes Nyholm en kortfilm som hette "Speldosan" som jag såg på premiären under Göteborgs Filmfestival. Det var en kortfilm på cirka 15 minuter och hela den kortfilmen är början av denna filmen, så Johannes har väl haft idén att denna kortfilmen tillhör en långfilm, lite som med "Whiplash" där Damien Chazelle mer eller mindre bara tog en scen från långfilmen och gjorde en kortfilm på det, för att få pengar till att göra långfilmen sen. Även det året vill jag minnas att introt till Göteborgs Filmfestival var en massa kaniner som sköt ner en regnbåges fågel och de sa att Johannes specifikt hade gjort det introt. Även de introt och animationen dyker upp här i en längre sekvens under två tillfällen.
Däremot så har jag ingen som helst aning vad den djupare meningen med filmen egentligen är och dessa artsy scenerna gav mig ingenting om jag ska vara ärlig. Slutet satt jag också bara och fattade ingenting, där det kändes som idén tog slut och man visste inte hur man skulle avsluta det.
"Koko-di Koko-da" (som förövrigt är en ganska fräck titel) är svår att placera. Ena handen gillade jag de olika "mordscenerna". Peter Belli som spelar ledaren i gänget som attackerar paret är helt klart det bästa med filmen och stjäl showen. Men allt annat gav mig ingenting och jag hade svårt att förstå den djupare meningen med allting och vad Johannes Nyholm egentligen ville ha sagt. Här finns en underhållande 40min kortfilm i en 86min långfilm.
Koko-di Koko-da har biopremiär 23 Augusti
