Pokémon Detective Pikachu

Jag är ett massivt fan av Pokémon. Jag växte upp med både gameboy spelen, korten och animeserien. En gång i mitt liv kunde jag hela pokémon rapen där de listade upp alla de 151 originalpokémon från Generation 1 (Kanto). Men trots allt detta så var jag inte så pepp på denna filmen, även ifall jag länge har velat se en live-action adaption på Pokémon. Jag tror det var för att filmen är baserad på ett spel som inte är så välkänt och som kom ut 2016. Jag känner inte till Detective Pikachu spelet så väl och jag ställde mig frågan när de gick ut med nyheten, varför inte på originalspelen? Efter att ha sett filmen ställde jag mig fortfarande frågan, för detta var ingen bra film.

Nu ska jag inte sitta och skriva här att originalkällan är ett mästerverk. Det var simpelt, du var en tränare som samlade och tränade pokémon för att sedan fightas mot andra gymledare med dina pokémon. Animen har lyckats hålla sig till detta konceptet sedan 1997 och kör än idag, så jag sitter inte här och säger att grundhandlingen är unik. Det är simpelt, men det gick hem hos oss. Men detta är verkligen inte bra. Det är generiskt från start till slut, man vet exakt de twister som kommer komma och känslan av en pokémonvärld var väldigt nedtonad.

Jag ville verkligen gilla denna filmen, men där var så mycket jag verkligen inte kunde släppa taget om och bara njuta. Främst så ska känslan av att känna sig som ett barn igen finnas där, men den känslan fick jag aldrig. Och jag måste gång på gång påminna mig själv att det är en filmadaption på Detective Pikachu spelet som kom ut 2016, ett spel jag aldrig spelat. Så jag vet inte hur sann filmen är till dess källmaterial. Men jag utgår från mitt pokémon perspektiv och från det perspektivet och det jag är uppvuxen med, så är detta inte en rättfärdig adaption.

Som barn satt man och ville se dessa arenamatcherna mellan diverse pokémon fightas mot varandra. Där finns inget av den typen här av episka slag där pokémonen använder sina krafter. Det är precis som titeln indikerar. Ett mysterium som ska lösas och det är en tonåring och Pikachu som ska lösa det. Jag är också fullt medveten om att filmen riktar sig till barn och därav är mysteriet inte så komplicerat eller unikt, utan lätt att följa med. Det har jag inga som helst problem med för åter igen det är inte så att animen och animefilmerna hade de bästa handlingarna heller och var även de riktade åt barn. Men det är väl mer hela grejen att jag inte fick den där häftiga känslan att se de pokémon jag är uppvuxen med i live-action format på stora duken framför mig. Jag ville verkligen ha den känslan och när den inte kom fram, så kände jag mig fast i en generisk film som inte kändes intressant alls. Var är de stora fighterna, slagen, den häftiga musiken, underverks känslan. Det var icke existerande för mig.

Vi har en trist huvudperson som har ett taskigt förflutet, en skurk vars motiv jag inte riktigt förstår och vad poängen egentligen var. Där är en sak jag gärna vill diskutera där, men det är en massiv spoiler så jag lämnar den till en annan gång. En kärleksromans som kommer från ingenstans och en handling som inte engagerade mig alls. Jag var heller inget fan av Ryan Reynolds som rösten till Pikachu, jag hörde bara en barnvänlig Deadpool hela tiden. Jag måste säga att jag håller med internet på denna, Danny DeVito hade varit mer passande. Enda anledningen det är Ryan Reynolds är på grund av en sak i slutet (som också skapar en viss fråga jag inte får ihop) samt att kunna sälja filmen till en större publik och tjäna mer pengar.

Det är också otroligt roligt att filmen består mycket av att förklara för utomstående tittare som inte är bekanta med Pokémon vad Pokémon är, samt hur denna världen fungerar. Det blir nästan onaturligt i dialogerna och jag som redan kan allt satt mest och småskratta över hur övertydligt filmen verkligen gör det. Samtidigt har jag befunnit mig i liknande scenarion i andra filmer där jag inte alls är bekant med källmaterialet. Men här när jag redan kan allt, förstår man verkligen hur uppenbart och expositionsladdat det verkligen är.

Det bästa med filmen var... Pokémonen. Effekterna på dem var bra och de lyckas göra designen väldigt balanserad i hur det hade sett ut i verkligheten. Det var det närmsta filmen kom till att få mig att känna nostalgisk. Men fokuset är aldrig på pokémonen och denna värld. Utan är alltid på mysteriet och den stora twisten i slutet. Men varje gång vi får en glimt av pokémon och en annan inblick i världen är filmen som bäst. Tyvärr är detta allt för sällan.

För att summera Pokémon Detective Pikachu, så gillade jag inte den. Jag vet inte hur sann den är till dess källmaterial då jag inte spelat spelet. Men jag står fortfarande fast vid att det skulle göras en live-action film på originalspelen (något många Pokémon fans också anser). Kollar jag det från det perspektivet saknar jag så mycket som de stora episka Pokémon fighterna, häftig musik, en nostalgisk barnkänsla som poppar upp inom mig som aldrig kom fram. Det blir istället en generisk handling, med ointressanta karaktärer som bara har en bra sak i sig och det är Pokémonen, men de ligger aldrig i fokus. Jag påstår inte att originalmaterialet är mästerklass, men det var det som gjorde att vi föll och älskade Pokémon i första taget. Och för att vara den första live-action filmen baserad på fenomenet är det ingen bra start.