Upphovsrätt: © 2025 Walt Disney Studios. All Rights Reserved.
Årets lista över 2025 års sämsta filmer kommer som alltid lite senare. Men som vanligt brukar jag göra min lista i samband med Oscarsgalan varje år. Då känner jag att jag har hunnit se alla filmer jag vill se från 2025, samtidigt som filmerna från 2025 fortfarande släpps här i Sverige under detta år. Så det känns inte mer än rätt att göra listan i samband med dagen då Hollywood vill ge sig själv en klapp på axeln.
Det ska tilläggas att jag inte har sett allt från 2025, men jag har ändå sett tillräckligt – inklusive de filmer som det pratas mest om.
2025 som filmår var, om något, ännu sämre än 2024. Även om det finns vissa guldkorn att hitta – och ni kommer att se på min favoritlista att jag typ håller med Oscarsjuryn i år – så var majoriteten av filmerna som kom ut allt från mellanmjölk till bortglömda eller rent av väldigt dåliga.
En kritiker sa att detta år var starkast när det gäller skådespeleri, medan regi och framför allt manus var där det brast. Det är mycket möjligt att detta var året då vi verkligen märkte av strejken som var 2023. Jag är villig att hålla med. Kanske är det därför årets Oscarsgala, när det gäller skådespelarna (förutom kvinnlig huvudroll), känns så öppen.
Kollar man dock internationellt eller på indiefronten så är det där 2025 års filmer varit som bäst, enligt mig. Det var många bra filmer som kom från andra länder utanför USA som varit starka kandidater bland årets bästa filmer.
Även på indiefronten, där jag såg en drös via Stockholms filmfestival, märks det att det är där alla auteurer är idag.
Så även om mainstreamfilmerna varit mediokra som bäst 2025 enligt mig, så var det på indiefronten och internationellt som filmerna sken som mest.
Något nytt för i år är att eftersom jag ser så mycket film finns det en del titlar som inte är särskilt mainstream – eller mindre filmer som den stora massan kanske inte ens vet existerar. Därför kommer jag främst att fokusera på de större och mer kända filmerna i mina listor framöver, eftersom det är dem de flesta har sett. Ingen vet till exempel vad "Alarum" är. Men alla vet vad "Snövit" är.
Totalt har jag sett 182 filmer.
Jag har också några regler för hur jag räknar vilket år en film tillhör. Om en film släpptes på en festival 2024 men först kom till den breda publiken 2025 räknas den som en 2025-film. Hade filmen premiär i ett land 2024 men inte kom till USA eller Sverige förrän 2025 räknas den däremot som en 2024-film.
Kom också ihåg att detta är min personliga lista över de filmer som jag tycker varit sämst under 2025. Det finns inget rätt eller fel – alla har olika smak.
Först några ”ohedrande” nomineringar som inte kom med på listan men som ändå förtjänar att undvikas!
• A Minecraft Movie
• Alarum
• Captain America: Brave New World
• Death of a Unicorn
• HIM
• Jurassic World Rebirth
• Karate Kid: Legends
• Kiss of the Spider Woman
• Love Hurts
• Marked Men: Rule + Shaw
• M3GAN 2.0
• TRON: Ares
10. Wolf Man
Leigh Whannell lyckades verkligen med "The Invisible Man" – och desto mindre med denna.
Jag vet inte, men effekterna och designen fungerade inte för fem öre. Idén att hela filmen kretsar kring själva transformationen är egentligen inte dålig. Men utförandet är så långdraget och tråkigt att man behöver mängder av koffein för att hålla sig vaken.
Det hjälper heller inte att man knappt kan se 70 % av filmen, eftersom allt är så förbannat mörkt. Tydligen kan man inte längre ljussätta dagens filmer.
Rent av bortglömd – lika mycket som det bara är en dåligt utförd skräckfilm.
9. Five Nights at Freddy's 2
Det verkar som att fansen var lite mer nöjda med denna än med första filmen. Personligen märkte jag dock ingen större skillnad, och jag tycker att båda lider av samma problem.
Problemet jag har är att filmen väljer att inte förklara särskilt mycket och istället dyker rakt ner i ”loren”, utan att utomstående tittare riktigt får chansen att hänga med.
Sedan är det också bara allmänt dåligt hantverk när det kommer till regi och manus. Josh Hutcherson verkar knappt vilja vara med i filmen och levererar sina repliker helt utan känsla. Sedan kommer det twister som varken känns logiska eller särskilt genomtänkta.
Matthew Lillard, i det lilla han faktiskt är med, är den enda riktiga behållningen i filmen. Men även scenen han dyker upp i känns påtvingad och tillför egentligen ingenting.
En film som bara har blivit värre och värre sedan jag såg den.
Ett försök att återuppliva denna franchise – men istället lyckas man göra fansen förbannade. Till och med jag, som inte är något stort fan av de tidigare filmerna, avskyr vad de gör med en av karaktärerna här.
Karaktärer man inte bryr sig om, mord som inte är särskilt kreativa, och när allting redan känns halvdant och mediokert fram till tredje akten – då fullständigt spårar filmen ur.
Det märks tydligt att man bara ville försöka casha in på succén med "Scream", istället för att faktiskt göra något värdigt flera år senare.
7. Flight Risk
Jag menar, det kunde faktiskt ha blivit underhållande. Mel Gibson som regissör, Mark Wahlberg som överspelar, och hela filmen utspelar sig inuti ett litet flygplan. Den hade alla ingredienser för att spela på spänning och ren underhållning.
Vad vi istället får är en lågbudgetfilm där inget är logiskt. Wahlbergs skådespel är minst sagt ifrågasättbart, medan de andra två – Michelle Dockery och Topher Grace – spelar allt helt seriöst. Jag vet heller inte vems idé det var med Wahlbergs frisyr (om man ens kan kalla det för en frisyr).
Man borde egentligen ha anat oro redan i början, med ett motell som ser AI-genererat ut och en datagjord älg som hör hemma i början av 2000-talet.
6. Back in Action / Havoc / The Electric State / The Old Guard 2 / The Pickup
Jag må fuska lite genom att lägga så många filmer på en och samma plats. Men alla har exakt samma problem som gör att de är dåliga.
Alla är direkt-till-streaming-filmer med stora budgetar, men med urusla manus som känns som om de bokstavligen är skrivna av AI. Skådespelarna levererar platta och enformiga insatser, regin är bedrövlig, actionscenerna är skakiga och uselt klippta – och mest av allt glömmer man bort filmen samma sekund som eftertexterna börjar rulla.
Det är som att se en maskin puttra ur sig en massa generisk skit som den tror att folk finner underhållande. Det finns inget hjärta eller någon passion i någon av dessa filmer, och ändå blir de bara fler och fler.
5. Ella McCay
Här är en intressant notis. Denna film hade planerad biopremiär i Sverige i början av februari. Men efter den gigantiska floppen i USA valde man att ta bort biopremiären här. Istället släpptes den direkt på Disney+.
Efter att ha sett filmen är det inte svårt att förstå varför.
Detta var tänkt att vara James L. Brooks comebackfilm efter att ha varit frånvarande i 15 år. Men vad han istället ger oss är något så föråldrat, utdaterat och humorlöst att filmen bara tuggar på utan någon egentlig mening.
Scener kan pågå i vad som känns som en evighet utan att ta slut, dialogerna är inte särskilt välskrivna och jag avskydde hur huvudpersonen var skriven. Alla hyllar henne till skyarna, som om hon aldrig gör något fel och som om hon vore perfekt. Problemet är bara att det resulterar i en ganska osympatisk och rätt tråkig huvudperson.
Ingen humor, inga klipska dialoger – bara en film som känns som om den hör hemma i början av 2000-talet.
4. The Strangers: Chapter 2
Jag tänkte att eftersom Chapter 1 fick fjärde platsen förra året, kan Chapter 2 få samma placering. För det är ungefär lika dåligt som förra filmen.
Om man ska göra en film där allt som händer är att huvudpersonen springer och gömmer sig i 90 minuter, då måste man göra det väldigt bra. Det gör inte den här filmen, vilket ni säkert redan har räknat ut.
Vi får även flashbackscener där man försöker humanisera och göra de maskerade mördarna mer sympatiska genom att visa dem som barn och hur de lärde känna varandra. Detta gör att filmen helt missar poängen med vad premissen för denna filmserie egentligen är.
Hela idén är ju att vem som helst kan vara bakom masken – det spelar ingen roll, eftersom det inte finns någon logik eller mening bakom de brutala morden. Det är också exakt vad texten i början av filmen indikerar: att många mord i USA helt enkelt är slumpmässiga och sker utan någon egentlig mening.
Det hela blir därför bara allmänt bortglömt och ett riktigt sömnpiller att ta sig igenom.
Jag lär väl återvända om ett år med Chapter 3 på samma placering, för jag har svårt att se hur den också skulle kunna vara bra.
3. Smurfs
Gud vad jag är glad att jag inte gick och såg detta på bio (jag var nära, för recensionens skull). Men som tur var blev jag sjuk och sängliggande i två veckor. Under den tiden såg jag bland annat två filmer som hamnar på den här listan – denna och förstaplatsen. Frågan är vad som egentligen var värst: sjukdomen eller filmerna…
Detta är så bedrövligt. Det får till och med "Minions" att se ut som en riktig Pixar-film i jämförelse. Att något sådant här produceras 2025 är nästan ofattbart. Filmen skriker animerad familjefilm från 2012, komplett med en massa kändisar som gör rösterna. James Corden är dessutom en central figur som ännu en gång spelar en karaktär som försöker hitta sitt syfte i livet – något han verkar göra i typ varenda jävla animerad film han lånar ut sin röst till.
Detta är dessutom tredje rebooten vi får av Smurfarna på bara 15 år. Vad är grejen egentligen? Varför är Hollywood så desperata efter att vi ska vilja ha smurf-filmer?
Allt som är fel med Hollywood idag kan i princip sammanfattas i den här filmen.
Någon skrev på Letterboxd att de nästan önskade att filmen hade varit ännu sämre – för då hade man åtminstone kommit ihåg den dagen efter. Det är ett återkommande problem med majoriteten av filmerna från 2025: de är extremt bortglömda.
2. Snow White
Som musikal är den dålig – dansnumren är varken påkostade eller har budgeten för att bli stora, grandiosa nummer. Hälften av låtarna är bara hämtade från originalet, och de nya låtarna är usla.
Som nytolkning av berättelsen misslyckas filmen med allt den försöker ”förbättra”. Datagjorda dvärgar får inte längre kallas dvärgar eftersom det skulle vara kränkande, samtidigt som en ny grupp introduceras – där finns en kortväxt person med. Lägg dessutom till att Martin Klebba gör rösten till en av de datagjorda dvärgarna – och han är kortväxt. Jag förstår verkligen inte vilken hybrid filmen försöker skapa här.
Rachel Zegler kan sjunga, men där slutar mina positiva saker om henne i rollen som Snövit. Jag förstår heller inte varför man inte bara kunde låta karaktären förbli som i boken, istället för att ändra hela betydelsen bakom hennes namn.
Gal Gadot verkar vi alla vara överens om: hon har nog aldrig varit särskilt bra på skådespeleri… Jag måste typ se om "Wonder Woman" för att avgöra om hon var bra där eller inte.
Visst, det kan finnas saker i 1937-versionen som ser lite föråldrade ut i dagens ögon (vad fan är inte föråldrat från 30-talet?), men visa åtminstone lite respekt för den film som hela ert bolag och imperium bygger på.
1. War of the Worlds
Jag tror det är universellt att alla kritiker som gjort en topp 10-lista över de sämsta filmerna från 2025 har denna på första plats som den absolut sämsta.
Detta var en av de filmer jag såg när jag låg sjuk och sängliggandes i två veckor. I efterhand känns det ärligt talat som en feberdröm, men nej – allt jag såg var på riktigt. Och återigen ställer jag mig frågan: vad var värst, att vara sjuk eller att se filmen?
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över hur uselt allt är och hur fan man ens kunde välja att släppa detta, istället för att låta det samla damm på hyllan.
Filmen spelades tydligen in under pandemin (det märks) och släpptes först fem år senare (jippi…).
Ice Cube är i sin egen bubbla, läser av manuset från en dataskärm och slår ner en utomjording för att senare säga ”Move, bitch! Get out the way!” – alltså, perfekt!
I denna nya moderna tolkning av den världsberömda boken har man ändrat anledningen till varför utomjordingarna kommer. Jag citerar: ”systematiskt samla in och konsumera mänsklighetens digitala data”. För varför behålla ett vinnande koncept som redan är tidlöst?
Sedan räddas dagen av en Amazon-drönare som levererar ett USB till Ice Cube. Eftersom filmen finns på Prime Video är den såklart sponsrad av Amazon – och det är en av de fulaste produktplaceringarna jag någonsin sett, den döljer det inte ens.
Om detta är framtiden för filmer, då är vi filmälskare dömda allihop.
