Synopsis
En regissör följer Jean-Luc Godard under arbetet med hans genombrottsfilm Till sista andetaget. Genom scener som speglar den tidens estetik och arbetsprocess skildras möten, beslut och skapandet av en film som förändrar hans bana och filmhistorien.
"En kärleksförklaring till den franska nya vågen"
Richard Linklater är aktuell med två filmer i år: denna och "Blue Moon". Båda är fantastiska filmer på sina egna sätt, och är man ingrodd i den franska nya vågen – eller i de ikoniska franska regissörer som dyker upp här – är detta varje filmnörds våta dröm. Filmen är en återskapning av när "Breathless" gjordes, Jean-Luc Godards första långfilm.
Om det är något den här filmen förtjänar så är det en Oscar för produktionsdesign. Miljöerna som återskapas, tillsammans med fotot, känns som en direkt tidsresa tillbaka till perioden. Det är galet hur äkta och autentiskt allting ser ut, och det är nästan en skandal att filmen inte diskuteras mer ur det perspektivet. Jag må älska "Frankenstein" i år, men det man har lyckats med här är, enligt mig, något ännu svårare.
Richard Linklater har till största delen använt sig av okända skådespelare, men herregud vad lika de är sina respektive roller. Jag svär, Adrien Rouyard som spelar Truffaut känns som om han bokstavligen har återuppstått från de döda.
Filmen klaffar extra väl eftersom Linklater själv härstammar från en liknande bakgrund som Jean-Luc Godard gjorde i början av sin karriär. Det känns väldigt nära till hands – och nära hjärtat – för Linklater att göra den här filmen, dessutom med samma medel och mått, och i samma anda som filmerna från den tiden gjordes.
Visst finns det en större budget bakom för att möjliggöra återskapandet, men filmen är ändå gjord som en independentfilm om skapandet av en independentfilm.
Något som också fungerar perfekt är att se denna film och sedan, när man kommer hem, direkt sätta på "Breathless", som just nu finns på SVT Play. Det blir den perfekta double feature-upplevelsen där man får se originalet i sin helhet, efter att ha sett hur det återskapats.
Jag tror att filmen främst kommer att gå hem hos inbitna filmnördar och älskare av den nya vågen. Samtidigt finns det absolut något här även för den allmänna tittaren, just eftersom filmen erbjuder en inblick i filmskapande, starka och övertygande skådespelarinsatser samt ett tempo som aldrig känns vare sig långsamt eller förhastat.
