Synopsis
När den unge prästen Jud Duplenticy skickas för att hjälpa den karismatiske eldsjälen Monsignor Jefferson Wicks är det tydligt att allt inte står rätt till i kyrkbänkarna. Efter att ett plötsligt och till synes omöjligt mord skakar staden, får bristen på en uppenbar misstänkt den lokala polischefen Geraldine Scott att gå samman med den berömda detektiven Benoit Blanc för att lösa ett mysterium som trotsar all logik.
"Gotik, mysterier och en annorlunda känsla från de tidigare filmerna"
Den tredje och senaste Knives Out-filmen med Daniel Craig som detektiven Benoit Blanc tar oss den här gången in i kyrkans värld. Fallet är kopplat till religiösa undertoner och leder Blanc till platser där han tvingas ifrågasätta vissa saker – samtidigt som han ställs inför en riktigt svår nöt att knäcka.
Filmen lutar mer åt gotisk mystik än tidigare, och det är en av sakerna jag gillar mest med alla tre filmerna: hur olika de känns i stil, samtidigt som de fortfarande är förankrade i ett mordmysterium som upplevs verklighetsnära.
Jag tror att jag gillade den här något mer än den andra filmen, som jag faktiskt inte har återsett sedan jag såg den för tre år sedan. Första filmen är dock fortfarande bäst; den blandade den klassiska Agatha Christie-känslan med ett modernt och unikt grepp på genren.
Den här gången känns det som att filmskaparna kanske försöker lite för mycket att sticka ut och vara unika, till den grad att man ibland undrar om något övernaturligt faktiskt inträffar – och om hela filmserien håller på att “jump the shark”. Det kan nog göra att vissa tittare, särskilt de i mina föräldrars ålder som uppskattade de två tidigare filmerna, blir lite avskräckta och tycker att filmen blir för konstig eller komplicerad.
Alla skådespelare gör ett toppenjobb och man lyckas än en gång skapa en stark ensemble. Glenn Close är dock den som gör tydligast intryck. Hade jag suttit i Oscarsjuryn hade jag absolut sett henne som en stark kandidat för bästa kvinnliga biroll – det är enligt mig en av årets bästa prestationer.
Josh O’Connor hamnar däremot mer i centrum än Daniel Craig. Faktum är att Benoit Blanc inte dyker upp förrän ungefär 40 minuter in i filmen, och även då är det fortfarande O’Connor som driver handlingen mest framåt. Men vi får förstås vår traditionella avslutning där Blanc förklarar allting i slutet, vilket är ett måste!
Jag kan inte säga att fallet var svårare att lösa än i tidigare filmer. Jag hade en misstänkt tidigt som visade sig vara rätt. Filmen tar dock flera omvägar och vilseleder tittaren, vilket gjorde att jag halvvägs började tvivla på min egen teori – för att sedan få den bekräftad ändå. Samtidigt gör filmen ett avslöjande som jag generellt sett inte är något fan av inom mysteriefilmer, eftersom det kännas lite som fusk från filmskaparnas sida.
Överlag är filmen ändå väldigt välgjord. Fotot är enastående och ljuset likaså – det här är nog den visuellt snyggaste filmen i serien. Fallet är tillräckligt intressant och underhållande att följa tillsammans med Benoit Blanc. Men jag undrar om den inte försöker vara lite för annorlunda, och därmed riskerar att tappa vissa tittare som är trogna klassiska mordmysterier.
Med det sagt är det en film jag gärna återkommer till och ser om, både för de små detaljerna och för att riktigt grotta ner mig i filmens tematik.
Trots det skulle jag lätt kunna se tio filmer till med Daniel Craig som Benoit Blanc. Det är helt enkelt för underhållande för att tröttna på.
