Synopsis
Akademikern Marcelo (Wagner Moura) försöker tillsammans med sin son fly Brasiliens militärdiktatur. Längs vägen möter han en motståndsrörelse, men också döda kroppar. Överallt puttrar hotet om våld, där personer försvinner från radarn, kanske för att de sagt för mycket, kanske för att de kritiserat fel person.
"Vacker, ambitiöst kärleksbrev till Brasilien - men något ojämnt berättad"
”The Secret Agent” är Brasiliens Oscarsbidrag och kommer sannolikt också att bli nominerad till Bästa internationella film på Oscarsgalan. Men den når inte riktigt upp till samma nivå som förra årets ”I’m Still Here”, som jag fann betydligt mer gripande och bättre strukturerad.
Detta är fortfarande en bra film, men sättet den börjar hoppa i tiden halvvägs in känns något tveksamt, och jag är osäker på om det verkligen behövdes. Det tog också ett tag innan jag kom in i filmen och förstod vilket tempo vi hade att jobba med, vad det är för typ av karaktärer och framför allt att filmen i stort sett är ett kärleksbrev till det brasilianska folket under denna period.
Filmen gör ett galant jobb med att fånga 70-talet och vad som försiggick i landet vid den tiden. Trots sin titel är det inte en renodlad spionfilm, och den blir inte en nagelbitande thriller förrän under de sista 30 minuterna.
Jag tycker dock att filmen lyckas få tittaren investerad i karaktärerna, landet och varför människor agerar som de gör. Om inget annat fångar den estetiken väldigt väl, så pass att man kan njuta av den rent nostalgiskt om man har någon koppling till Brasilien.
Med det sagt är det mycket att hänga med i, då filmen kastar en hel del på tittaren. Jag tror att upplevelsen underlättas betydligt om man är insatt i Brasiliens historia från den här tiden, vilket jag tyvärr inte är. Därför kändes det ibland som att många karaktärer bara dök upp och försvann utan avslut, vilket jag gärna hade sett mer av.
Trots detta – och trots en maffig speltid på 160 minuter – kändes filmen aldrig för lång, och jag hamnar i ett märkligt mellanläge där jag verkligen gillade den, men samtidigt inte är säker på om det är något jag kommer vilja se om inom en snar framtid.
Som sagt gjorde fjolårets ”I’m Still Here” ett bättre jobb, åtminstone i mitt tycke.
