Synopsis
En sen kväll i New York 1943 sitter textförfattaren Lorenz Hart på Sardis bar och kämpar med sin egen betydelse när hans tidigare samarbetspartner Richard Rodgers firar premiären av en ny musikal. Under natten ställs gamla lojaliteter, minnen och bitterhet mot varandra.
"En dialogdriven fullträff – Linklater och Hawke i toppform"
"Blue Moon" är Richard Linklaters senaste film med Ethan Hawke i huvudrollen som Lorenz Hart efter premiären av musikalen "Oklahoma!" (utropstecknet är viktigt här).
Jag trodde först att filmen var baserad på en pjäs, eftersom allt utspelar sig på en och samma plats, är dialogdrivet och kameran rör sig på ett sätt som påminner om teater. Men nej, detta är ett originalmanus skrivet direkt för filmen – något som passar perfekt eftersom berättelsen kretsar kring teaterfolk, kompositörer och deras värld.
Jag gillade filmen mycket och var hela tiden investerad i dialogerna som Lorenz för med de olika karaktärerna. Varenda en har något intressant att säga eller bidra med.
Filmen handlar också om Lorenz sätt att hantera att han är en föredetting, samt osäkerheten kring om kvinnan han älskar verkligen älskar honom tillbaka denna avgörande kväll. Ethan Hawke är fantastisk i sitt uttryck och förmedlar Lorenz känslor med stor precision. Jag skulle inte bli förvånad om han smyger sig in och blir Oscarsnominerad.
Manuset, med sina starka dialoger och sin förmåga att låta samtalen växla mellan karaktärer samtidigt som tematiken hålls intakt, är ytterligare en anledning till att filmen känns stark och även det något som kan bli nominerat.
Filmen flyter på väldigt bra. Jag blev förvånad när eftertexterna började rulla över hur snabbt de 100 minuterna passerade.
Gillar man dialogdrivna filmer och är okej med att handlingen utspelar sig på en och samma plats, är detta definitivt filmen för er.
