Synopsis
Fäder, söner och bröder konfronterar osagda spänningar när deras vägar korsas under en avgörande period i familjens historia. Genom resor och återföreningar uppdagas gamla konflikter och nya lojaliteter formas, vilket förändrar deras relationer över generationerna.
"Daniel Day-Lewis återvänder med en av hans sämsta filmer"
Daniel Day-Lewis gör comeback efter att ha pensionerat sig från skådespeleriet. Men ta det med en nypa salt – det är hans son, Ronan Day-Lewis, som står för regin, och tillsammans har de skrivit manuset. Det känns mer som ett familjärt passionsprojekt än något annat.
Filmen är faktiskt inte mycket att hänga i granen. Visst får vi två starka skådespelarinsatser från både Daniel Day-Lewis och Sean Bean. Detta är trots allt en film där Daniel levererar en monolog om avföring på Oscarsnivå, vilket på sitt sätt visar att han kan få vilket manus som helst att kännas prestigefyllt och bra.
Men det märks att detta är en debutregissör. Tempot är alldeles för långsamt, historien ointressant och fokuset ligger mer på att man ska känna något än på att faktiskt ge karaktärerna eller handlingen de känslor som behövs för att det ska fungera.
Resultatet blir en otroligt lättglömd film som inte har något särskilt intressant att säga – vilket jag verkligen trodde att den skulle ha, med tanke på att den inleds med en teckning som verkar anspela på konflikten i Nordirland.
Men nej. Istället bjuds vi på utdragna scener som inte är särskilt engagerande, och en film som försöker vara ”unik” genom att slänga in udda inslag bara för sakens skull, utan större mening.
Det finns förvisso potential för Ronan att utvecklas som regissör, men spontant känns det som att hans framtida filmer kanske inte riktigt kommer falla mig i smaken. Vi får se.
