Egghead Republic

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta med mig från den här filmen. Det är sannerligen en udda upplevelse, och jag har svårt att bestämma hur jag egentligen ska bedöma den. Framför allt försöker jag tänka på vem filmen egentligen är till för. Samtidigt finns det minnesvärda stunder som jag sent kommer att glömma.

Genrefilm är viktig i Sverige och för den svenska filmindustrin, just eftersom det nästan inte görs någon sådan film här. På senare tid har det dock börjat dyka upp fler och fler exempel, och det känns som att vi äntligen är på väg att bryta den trenden. Med filmer som denna tycker jag att vi ändå ska ge all cred vi kan – även om resultaten ibland är blandade.

I en intervju med filmskaparna framkom det att bara ett fåtal personer i ett minimalt team stod för all VFX i filmen, vilket jag tycker är ganska imponerande när man ser slutresultatet. Samtidigt bestod hela teamet av bara cirka 25–30 personer, och budgeten var hälften av vad "Aniara" hade. Jag måste säga att jag är riktigt imponerad av slutresultatet – och av det faktum att filmen faktiskt får biopremiär.

Ella Rae Rappaport gör en stark rollprestation som Sonja. Hon lyckas spela både exalterad, förvirrad och nyfiken på ett trovärdigt sätt. Det finns en scen där hon dricker kaktusjuice, och jag gillade verkligen vad det ledde till – en kombination av filmens udda absurditet och hennes bra skådespel.

Jag kan inte påstå att jag älskade filmen, men jag kommer att minnas vissa delar av den. Det är svårt att beskriva – det är snarare något man måste uppleva själv.

Jag skulle rekommendera filmen till dem som gillar absurda och abstrakta berättelser. Men jag tror att det är en ganska liten skara som verkligen kommer att uppskatta den. Samtidigt är jag bara glad att det faktiskt görs genrefilm i Sverige – även om just den här inte föll mig helt i smaken hela vägen.