Synopsis
Man-soo har äntligen allt han vill ha: ett fint hus, en kärleksfull hustru, två barn och två väluppfostrade hundar. Men en dag kommer beskedet ingen förutsett – han har fått sparken. Efter misslyckande på misslyckande i jakten på nytt jobb inser han att han inte har något annat val. Han måste eliminera konkurrensen.
"Park Chan-wook gör det igen – mörker, humor, underhållning och mänsklighet i perfekt balans"
Jag vet inte hur han gör det, men Park Chan-wook gör det igen. Jag har inte sett en enda dålig film av honom (även om jag inte sett alla hans verk), och detta är återigen en fantastisk rulle.
”No Other Choice” har allt det man älskar med sydkoreansk film. Den har våld, paketerat med mörk humor och ett starkt budskap bakom sig, och det är så välgjort att det känns som om de där borta kan göra det i sömnen — medan vi i västvärlden knappt kommer i närheten utan att det blir för konstlat eller övertydligt.
Jag tror att skillnaden ligger i berättandet, och i hur man på ett visuellt sätt lyckas säga så mycket utan att säga det rakt ut.
I huvudrollen ser vi Lee Byung-hun, kanske mest känd för dagens publik som Front Man i "Squid Game". Han medverkade också i en av mina favoriter, "I Saw the Devil". Han är perfekt i rollen som den vardaglige arbetaren som är nöjd med livet, älskar sin familj och tycker att allt är precis som det ska – tills vardagen plötsligt vänds upp och ner.
Filmen hanterar det mänskliga psyket på ett imponerande sätt, och visar hur långt en person är villig att gå för sitt eget bästa och för sin familj – för att överleva och hålla kvar stabiliteten i livet.
Det är mörkt, men också förvånansvärt roligt.
Pricken över i:et är den klockrena punchlinen i slutet av filmen.
Det bästa sättet att uppleva filmen är att bara luta sig tillbaka och se vart allt leder. Älskar man sydkoreansk film är detta en självklar kandidat bland de starkaste, just för att den är gjord av en av de bästa. Men även för den som bara älskar film överlag finns mycket att uppskatta här – "No Other Choice" är inte bara en av festivalens höjdpunkter, utan en av årets bästa filmer.
