Synopsis
En film om två män som möts i en stödgrupp för de som förlorat en tvilling. Roman (Dylan O’Brien) är blyg och osäker, och Dennis som är charmigt påträngande utvecklar en komplex och obekväm relation när han blir fixerad av Romans nyligen avlidne bror.
"En absurd, mörk men känslosam tvillinghistoria"
Jag var ganska intresserad av att se "Twinless" sedan den visades på Sundance tidigare i år. Filmen hade dessutom läckt på nätet, vilket gjorde att den drogs ur festivalens onlinevisning. Det som lockade mig mest var dock bilderna och synopsis – och efter att ha sett filmen blev jag inte besviken.
Det här är dock inte en film för alla, och det är fullt förståeligt. Men jag älskar svart humor, och filmen bubblar verkligen av det. I grunden är det en mörk berättelse, men den blandas med absurd humor som fick mig att skratta flera gånger.
Något jag verkligen fastnade för var regin. Detta är den första filmen jag ser av James Sweeney, och jag blev imponerad av hans arbete bakom kameran. Det finns flera riktigt snygga bilder – särskilt en scen på en halloweenfest där bilden delas i två, så att vi följer huvudpersonerna på olika platser. Ljudet är dämpat på den ena sidan, och scenen avslutas med en utåkning via en spegel. Svårt att beskriva visuellt i text, men det såg riktigt bra ut.
Dylan O’Brien gör en av sina bästa insatser i karriären här, i dubbla roller som tvillingarna Roman och Rocky. Roman får mest fokus, och O’Brien levererar en övertygande prestation som en man som inte riktigt har alla hästar hemma – men när känslorna väl ska fram levererar han verkligen. Inget överspel, bara naturligt och känsloladdat.
Även Aisling Franciosi som Marcie var otroligt charmig. Hon får mer att göra i filmens andra halva, och hon är både söt och har fin kemi med O’Brien – nästan så att man själv får en liten crush på Marcie.
James Sweeney spelar själv den andra huvudrollen, Dennis – en karaktär som många nog kommer ha problem med. För mig var det en balansgång mellan att irritera sig på honom och att förstå att man faktiskt inte ska sympatisera med honom alls. Jag förstår varför Sweeney valde att spela rollen själv – det är säkert den roligaste att gestalta. Men karaktären är inte sympatisk för fem öre, och det tror jag är helt medvetet. Om inte, så har filmen misslyckats på den fronten, vilket kan bli ett problem i efterhand. Det är nog just detta som kommer dela publiken – om man gillar filmen eller inte.
Om man vill våga lite, ta en chans och se något udda med absurd humor och en mörk kärna, så är "Twinless" verkligen värd att ge en chans.
