Synopsis
2000 Meters to Andriivka, låter oss komma nära soldaternas rädsla, mod och gemenskap. Med risk för sitt eget liv och med en kamera istället för gevär, följer den Oscarsvinnande regissören Mstyslav Chernov med ett ukrainskt förband till fronten för att befria byn Andriivka från rysk ockupation. ”Rättvisa är inget man får – det är något människor måste kämpa för”, säger Chernov. Med kroppskameror och drönare skildras kriget meter för meter, liv för liv.
"Regissören till 20 Days in Mariupol återvänder med årets viktigaste dokumentär igen"
Jag skrev i min "20 Days in Mariupol"-recension för två år sedan att det var årets viktigaste dokumentär.
Nu återvänder samma regissör med "2000 Meters to Andriivka", och jag kan enkelt säga att det här är den viktigaste dokumentären som kommer göras i år.
Det är extremt svårt att skriva någon form av recension om den här typen av dokumentär. Vad är det jag ska kritisera – eller ge ros till?
Det här är en kamera som fångar ett blodigt krig, ett krig som pågår i Europa just nu – och det är bara för jävligt, rent ut sagt.
Det är bilder som ingen borde behöva se, men som vi måste se, för att förstå och få något slags grepp om vad som faktiskt händer.
Det blir som ett slag i magen när vi ser dessa soldater offra sina liv för sitt land och för fred.
Och när berättarrösten sedan kommer in och säger att personen vi just såg dog fem månader efter att bilderna togs – då blir det bara ännu mer påtagligt vad vi faktiskt tittar på.
Ena stunden försöker de hitta någon mening i allt, ett hopp, ett leende mitt i misären – och i nästa stund hör vi berättarrösten säga att de inte längre lever.
Jag trodde aldrig jag skulle behöva uppleva något sånt här under min livstid, men nu är vi här.
Det är en perfekt film att se tillsammans med "20 Days in Mariupol". Det här är journalistiskt berättande i sin renaste och mest kraftfulla form – råmaterial där vi får se verkligheten, utan filter, utan censur.
Jag skulle säga att dessa dokumentärer är ytterst nödvändiga att se.
Samtidigt vill jag ge en stark varning – det här är inte för känsliga tittare. Filmen visar riktiga människor som dör och skadas, på riktigt. Den bör visas med en tydlig innehållsvarning.
Jag vet inte ens om det går att sätta ett betyg på något som detta – så jag låter bli.
Men om du har möjlighet att se den under en festival, gör det.
