Synopsis
Den melankoliska Grace Pudel drar sig tillbaka med sin samling av sniglar, kärleksromaner och marsvin från en värld hon tycker är överväldigande. En bitterljuv familjesaga om livets svårigheter men att ändå hitta modet att våga leva det.
"Jag skratta, jag grät, jag älskade det!"
Adam Elliot som gjorde en av mina favorit animerade filmer någonsin "Mary and Max" gör sin första långfilm sedan den med "Memoir of a Snail" och jag tycker han lyckas ännu en gång berätta en fantastisk gripande historia som är intressant hela vägen igenom. Detta är en tidlös historia som känns som att den hade kunnat filmatiseras på 90-talet som live-action, då vi fick se en del sådana här typer av filmer då.
Allt handlar om Grace som berättar för sin snigel Sylvia hennes livshistoria i trädgården hemma hos sin bästa vän Pinky som precis gått bort. Vad som följer därefter är en underbar berättelse med fantastisk stop-motion animation som jag verkligen älskade.
Adam Elliot använder enkla medel för att berätta där majoriteten är berättarröst och låter karaktärerna i själva berättelsen ha minimala dialoger. Detta ska han själv ha sagt beror på att det är billigare för det kostar för mycket att animera ihop munrörelserna till det som skådespelarna säger senare. Men det gör att filmen får ett annat berättande och som är perfekt för den.
Bara för det är animerat är det inte för barn, detta är fullt ut en film för vuxna och inga andra, då där är både svordomar, naket och blod i den. Men det kan man nog räkna upp bara genom att se trailern eller om man sett "Mary and Max".
Detta berörde verkligen mig och en dialog som sägs i filmen har suttit kvar väldigt länge och som jag tar med mig:
"Life only makes sense backwards. But we have to live it forwards."
En film som man både skrattar och gråter till. 2024 är ett fantastiskt år för animerade filmer!
