Synopsis
Rita (Zoe Saldaña), en överkvalificerad och undervärderad advokat, jobbar på en stor byrå som är mer intresserad av att kriminella slipper undan än att få dem dömda. Hon får en oväntad möjlighet att sluta när kartelledaren Manitas (Karla Sofìa Gascón ) anlitar henne för att få hjälp med att dra sig tillbaka och förverkliga en plan han i hemlighet har förberett i åratal: att bli den kvinna han alltid drömt om att vara.
"Funkade inte riktigt för mig"
"Emilia Pérez" är regisserad av Jacques Audiard, hans fjärde film jag har sett och är Frankrikes Oscarsbidrag i år. Där den garanterat kommer bli nominerad och vinna, då den redan fått mycket snack omkring sig. Den vann också Stockholms filmfestivals publikpris, så uppenbart finns det en publik och en kärlek till filmen.
Tyvärr är jag inte en av dem, då detta inte funkade för mig eller gick hem. Jag förstår för många att det är en viktig historia att berätta och att paketera det som en gangsterrulle gör att den sticker ut.
Men de musikaliska numren funkade inte för mig. Mest för att jag minns ingen av sångerna i efterhand. Ingen låt fastnade och ingen hade någon bra rytm eller text till sig. Sedan avslutades låten mitt i som att man fick slut på text och bakgrundsmusik och bara gav upp. Många låtar är också att de bara talar i takt med musiken.
Sen om man tar bort hela musik aspekten så har vi en ganska så generisk film i grund och botten. Klimaxen är så standard till denna genre att det känns som en lågbudget B-film.
Allting är bara en enda röra i form av ton och tempo.
På ett visuellt plan ser det ganska bra ut dock, men det är typ de mest positiva jag kan ge filmen.
Det är inte någon dålig film, uppenbart har den gått hem hos folk. Men jag kom bara inte in i den och det var inget för mig alls. Verkligen inget jag kommer att se om.
