Synopsis
MARIA berättar den tumultartade, vackra och tragiska historien om livet för världens största kvinnliga operasångerska, återupplevd under hennes sista dagar i 1970-talets Paris.
"Angelina Jolie gör sitt bästa skådespel i hela hennes karriär"
"Maria" är den tredje och sista filmen i Pablo Larraín fristående trilogi "Lady with Heels" som består av "Jackie" och "Spencer". Alla är självbiografier som utspelar sig under en viss händelse eller tid i kända kvinnors liv.
Jag tycker detta är en trilogi som faktiskt är bra, även om de inte har någon gemensam tråd genom varandra så är temat och känslan i dem densamma. Dessutom spelar Caspar Phillipson JFK i både denna och "Jackie" så där finns den lilla kopplingen mellan dem som jag tycker ändå är lite kul.
Angelina Jolie spelar Maria Callas. Hon är en skådespelare som inte varit på radarn av "bästa skådespelare" direkt, hon är ett känt ansikte som gjort kända filmer. Tror alla främst känner igen henne som Lara Croft eller Maleficent och det är nog hennes bästa roller också. Men detta är första gången jag ser henne försöka verkligen skådespela och tas på riktigt allvar.
Hon gör det väldigt trovärdigt och bra. Jag har inte sett alla hennes filmer, men detta är verkligen där jag ser henne som en skådespelare som vidgar vyerna och gör något utöver det hon vanligtvis gör. Jag skulle bli förvånad om hon inte blir nominerad till en Oscar (vinna tror jag inte, men en nominering förtjänar hon definitivt).
Sången är en mix av både Angelina Jolie och Maria Callas riktiga röst. Pablo Larraín berättar i en intervju att 95% av det vi hör är Callas, men mot slutet av filmen när vi ser Callas sjunga i slutet av sitt liv är det mest Jolies egna röst.
Detta gör att jag bara älskar skådespelet ännu mer, för det visar att hon verkligen gått all-in med denna film och roll. Det blir en mer intim och nära relation till Maria och känslorna blir betydligt större och känslosammare.
Min absoluta favoritscen måste ändå vara öppningsscenen när vi ser i svartvit foto Maria sjunga på låten "Ave Maria" från Otello akt 4 och samtidigt klipps det in bilder på henne vad hon gjort i livet.
Det är en kraftfull scen, som blir ännu kraftfullare när man klipper till 1977 och en vecka innan hennes död och hur hennes röst och liv är numera.
Faktum är så har filmen många starka scener i sig, som blir väldigt känslosamma. Bland annat hennes partner Aristotle Onassis och sista scenen de har tillsammans är väldigt vackra.
Enda jag inte riktigt brydde mig för är Kodi Smit-McPhee karaktär och hela den biten med en påhittad journalist som ställer frågor. Om det var en person som tillhörde hennes förflutna hade det funkat bättre, men jag förstod inte meningen eller betydelsen med hans karaktär i det stora hela.
Jag gillade detta och tycker ändå filmen håller samma nivå som de tidigare filmerna "Jackie" och "Spencer" där den sistnämnda är min favorit, med denna på andra plats och sist "Jackie".
Men överlag är alla tre sevärda och jag tycker inte minst att filmen är sevärd enbart för Angelina Jolies insats här.
