Synopsis
"Inte lika kritiserande mot branschen som förra, men kompletterar den andra"
"Avicii - I'm Tim" är den andra dokumentären om Avicii jag har sett, efter den mer kända "Avicii - True Dreams" som kom 6 månader innan han tragiskt gick bort.
Den här dokumentären tycker jag inte ger någon direkt ny information, mer än att vi får lite mer i slutet efter hans bortgång. Något den förra inte hade då den somsagt gjordes i samband med när han levde.
Men den kastar inte lika mycket skit på andra folk och tar en mer snäll ställning om att allt var bra och alla var på hans sida och att depressionen kom lite från ingenstans. När det i själva verket är rätt uppenbart att han inte fick den hjälp han behövde i ett tidigt stadium för alla pushade han för hårt.
Där tycker jag att den förra dokumentären är bättre och har en bättre känsla bakom kulisserna, en känsla om vad som faktiskt försiggick.
Den här dokumentären släpps på Netflix innan året är slut och det är helt klart sevärt om man inte sett den tidigare dokumentären, eller bara allmänt är ett stort fan.
Jag gillade hemvideo som vi fick se (hade gärna sett mer och mer från föräldrarna att hans kärlek till musik kom från och allt det). Mamman är extremt frånvarande i dokumentären där hon bara dyker upp vid en intervju vid ett köksbord i början för att inte synas mer.
Var sig det är för påtagligt under dokumentären så hon kunde inte fortsätta eller andra anledningar vet jag inte.
Jag är glad jag såg den, men den förra gjorde ett bättre jobb tycker jag. Eller så kan man se dem som två olika delar. Den ena är mer förklaring till varför det blev som det blev. Medan detta är mer en hyllning och minnas honom.
