Synopsis
Vi börjar årets skräckmånad med traditionen att recensera en stumfilm. I år valde jag "The Hands of Orlac". Delvis för den passade in i årets tema men också att det är 100 år sedan filmen kom ut.
I huvudrollen ses Conrad Veidt som återförenas med regissören Robert Wiene, där båda jobba på "The Cabinet of Dr. Caligari" en av de mest kända stumfilmerna gjorda.
Med den här filmen så släpper man lite på den tyska expressionismen som var stort på denna tiden och förlitar sig mer på mysterium känslan. Där är fortfarande delar av filmen som påminner om den tyska expressionismen, men det är inte lika tydligt som många andra från denna era. Det får mig att tänka att Robert Wiene ville göra något lite annorlunda från det han redan gjort.
Filmens story är en klassisk sådan, jag har redan recenserat två andra filmer som har samma handling. "Mad Love" och "The Beast with Five Fingers". Där gjordes även två remakes på 60-talet som även kommer att recenseras denna månaden.
Conrad Veidt är fantastisk i rollen som Paul Orlac. Jag skulle nästan säga detta är en bättre insats än i "The Cabinet of Dr. Caligari". För han får mer spelrum i denna, han är inte bara en person som gör en annan persons handlingar. Här är han huvudrollen och måste agera med hans psyke och samtidigt vara den normala sympatiska huvudrollsinnehavaren. Han gör det fantastiskt rent ut sagt och han har blivit en av mina favorit skådespelare från stumfilmseran. Hans absoluta mästerverk i form av skådespel är dock "The Man Who Laughs".
Robert Wiene vet också hur man jobbar med atmosfär och stämning här. Något han redan bevisat med Caligari. Men han fortsätter här och visar att han hade ett öga för den här typen av berättelser och det var där han var en mästare.
Där finns två versioner av filmen. En 90 minuters version och en 110 minuters version. Jag såg 90 minuters version som hade tyska texter med engelska undertexter. För mig kändes det inte som att det saknades något väsentligt handlingsmässigt eller karaktärsmässigt. Enda jag reagerade på var att Orlacs pappa helt plötsligt blir en viktig del av handlingen, när han inte har nämnts eller tagits upp tidigare under filmens gång. Sen helt plötsligt är han bara där och gör inte så mycket. Jag tror att den förlängda versionen kanske ger mer svar på det.
