Joker: Folie à Deux

"Joker: Folie à Deux" är uppföljaren till succén "Joker" som kom 2019. En av mina favoritfilmer det året och en film jag faktiskt tittat tillbaka på nyligen och anser att den håller än.
Jag var inte jätteintresserad av en uppföljare om jag skulle vara ärlig. Filmen var perfekt som sin egen film utan att behöva utvecklas och bli något större. Ett karaktärsdrama om en mentalt instabil person och för att kunna sälja mer biljetter gör man det om Jokern i "Batman" istället.

Denna uppföljare ska ha detta. Det är verkligen ingen kopia av första filmen och gör sin egen grej. Till skillnad från de två andra uppföljare som Todd Phillips har i sitt resumé ("The Hangover" uppföljarna). Så undviker han den fällan och gör något unikt här.

Det funkar ibland till filmens fördel och där är positiva saker med den.

Filmen inleds som en klassisk Looney Tunes tecknad kortfilm och redan där är jag insatt. Här vet man ganska fort, filmen inte försöker vara en kopia av första filmen och sticker redan ut från många uppföljare.

Att göra det delvis till en musikal är vågat, men det funkar i filmens narrativ med vad Arthur går igenom. Precis som i första filmen när han väl blir Jokern och börjar dansa inne i toaletterna, så tar man det konceptet och bygger vidare på det. Det var lite som jag misstänkte att sångnumren skulle vara i hans huvud. Men det funkar på ett karaktärsutvecklingsplan och fördjupar mentaliteten som Arthur har och går igenom under filmens gång, efter händelserna i första filmen.

Joaquin Phoenix äger fortfarande också i rollen. Helt klart en av de bästa Joker insatserna vi haft på film och vi har haft många fantastiska. Faktum är så är det bara Jared Leto som varit kass. Han fortsätter visa en sida av Arthur där jag är kluven hela tiden, men ack så intressant person han är. Det handlar inte om att göra honom sympatisk, utan en karaktär man vill följa och finner intressant. Det har man lyckats med även här.

Kameraarbetet och scenografin är också toppklass här. Det finns massvis med fantastiska vinklar och kameraarbete som görs här. En imponerande en tagning mot slutet av filmen som verkligen känns påkostad. Men även scenografin under vissa musikalnummer påminner om de gamla klassiska Hollywood musikalerna. Tänk er lite "La La Land" -stuk.

Problemet jag har med filmen är att storyn leder ingenvart. Jag satt och väntade på vad poängen med denna uppföljare var och vad man ville ha berättat. Men grunden blir ganska så tafatt och det känns inte rättfärdigat att göra den här uppföljaren.
Inte för att säga för mycket, men det är en rättegångsdrama och det tar upp 70% av filmens speltid. Något vi kan lista ut redan från slutet av första filmen att det säkert leder till detta och Jokern kommer ha anhängare som är på hans sida. Vi behöver inte en 200 miljoner dollar uppföljare för att berätta oss detta.

Även Lady Gaga, som Harley Quinn, känns underväldigad. Hon får inte mycket att göra med rollen och känns nästan bortglömd i det stora spektaklet när jag tänker efter på filmen.
Brendan Gleeson funkar desto bättre som fängelsevakten och är den bästa skådespelaren efter Joaquin Phoenix i hela filmen.
Varför man anlitade Steve Coogan för en scen som varar i 2-3 minuter förstår jag heller inte.

Så även ifall där är unika saker med filmen och jag applåderar filmen för den får det att funka. Så satt jag vid eftertexterna och tänkte "jaha, vad var poängen med allt detta då". Vilket jag inte tror är den rätta frågan att ställa sig i slutet av en film.
Men det är ändå tillräckligt som bär filmen som gör att jag ändå rekommenderar den. Dess unikhet, det tekniska och Joaquin Phoenix gör filmen. I en tid när dessa uppföljare verkar vara påverkade av studion som kommer in och börjar nosa, så känns det som att Todd Phillips fått fria tyglar och därav kan jag uppskatta filmens originalitet, även ifall det inte alls är i närheten av första filmen.